Veganslyna

Jag fattar inte hur 4 hundar kan kräva så mycket packning när de ska resa bort. Trots att Boro fick välja ut endast en nalle av 3 miljoner som han försökte lägga i sin väska. När jag mot all förmodan åker bort ensam räcker det med en halvfull ryggsäck. Nu är ju hela bilen knökfull! Tur att mamma har mjukiskläder jag kan låna.

Det är fascinerande hur mycket man får gjort när bredbandet ligger nere hela morgonen och en bra bit över lunch. Tack till opålitliga Bredbandsbolaget för att jag fått en hel del skrivet på mitt djurhållningsprojekt idag. Nu kanske jag slipper få magsår innan veckan är slut. Fast med tanke på hur mycket jag har kvar att göra innan jag får jullov på riktigt så kräks jag nog upp hela magsäcken senast imorgon.

Imorse när jag irrade runt i skogen på vår dagliga långpromenad där jag stolt visar upp mina befläckade mjukiskläder filosoferade jag för en gångs skull över något annat än mina svarta tankar, nämligen fenomenet Rökning på krogen. Några politiker har ju börjat driva frågan igen, de vill nämligen upphäva förbudet mot rökning på krogen. Varför, det kan man ju fråga sig. Är det verkligen en rättighet att få röka på krogen? Är det inte snarare en rättighet att även astmatiker och andra känsliga ska kunna gå på krogen om de så behagar? Vem fan vill komma hem och stinka som om man sovit i en askkopp egentligen? Det är inte svårt, och knappast jobbigt, att gå ut på terrassen/utanför krogen/in i rökrummet om man vill röka.

Det är tragiskt att folkvalda politiker (nej jag röstade inte på dem, men andra idioter gjorde det tydligen) väljer att driva en sådan fråga. Och ja, jag är själv rökare. Men jag anser inte att icke-rökare ska behöva flytta på sig om de inte gillar min cancer-hobby, det är snarare jag som ska flytta på mig.

Det är varken tufft eller smart att röka. Låt oss åtminstone försöka se till att folk med mer hjärnceller än oss slipper lida av vårt sjuka beroende.

En sak som slog mig är att ni vet ju faktiskt inte om jag är jag.

Bilderna på mig kanske egentligen är bilder på en uteliggare som jag betalar en billig penning för att låtsas vara jag. Hela min blogg kanske är full av lögner, och bakom mitt nick döljer sig självaste Blondinbella, som fått lite tråkigt och startat ännu en blogg.

Ni vet ju faktiskt inte.

Fast om ni kände mig skulle ni veta att jag inte pysslar med varken lögner, moderiktiga kläder eller köttätande. Å andra sidan, när jag är ensam kanske jag klär upp mig, gömmer mig under sängen, ljuger högljutt för mig själv, samtidigt som jag gnager på en blodig köttklubba.

11,5 månader om året går jag runt som en liten smyg-materialist och ser saker överallt jag vill ha. Men så fort det börjar närma sig jul drabbas jag av plötslig glömska när folk frågar mig vad jag önskar mig i julklapp och kommer inte på något alls. Ingenting. En husse till hundarna kanske? Ett psyke i toppskick? Men sådant kan man ju inte slå in och lägga under granen. Annars tycker jag verkligen att jag har allt. En underbar familj, underbara djur, tak över huvudet och mat på bordet.

Maja mår numera bra och har befriats från sin karantän. Än har jag inte börjat kräkas. Fast när Maja berättade om hur hennes magsjuka började, dvs genom att hon kände sig konstig i magen och blev lite darrig, så kände jag genast att jag blev lite illamående och plötsligt darrade jag i hela kroppen. Jag är inte hypokondriker, inte det minsta. Fast några gånger i månaden inbillar jag mig dock att jag har diverse tumörer och cancerformer. Det räcker att jag får lite ont i fingret så är hallucinationerna igång. Men det är väl fullt normalt?

Jag tror mig ha bemästrat magsjukan. Jag kräks faktiskt inte. Detta på grund av en väl planerad kupp.

Till att börja med tillbringade jag 2 timmar i skogen med hundarna för att vädra bort alla dödliga bacillusker, som numera är spridda ute i Helgered. Det vill säga radhusområdet på andra sidan skogen, vars invånare kommer att kräka sig till döds imorgon.

Sedan gick jag och köpte massor av lyxig dyr mat, iallafall sett ur en students ögon. Jag vet att jag begick ett litet misstag här som inte ringde efter limousine-taxi, men någon måtta får det ju vara. Jag åt 2,5 portion och svimmade nästan. Men därmed trädde min snålhet in, och nu kan jag inte kräkas upp all denna fina mat.

För karmans skull införskaffade jag även lite snäll proviva-dricka till kräk-monstret på övervåningen, som jag dumpade utanför hennes rum, och som hon sedan fick tillåtelse att hämta efter att ha lovat att inte andas utanför rummet.

Idag ligger Maja i total isolering på sitt rum. Hon är magsjuk, och jag har fobi för magsjuka. Överväger hon att lämna rummet så kommer jag att spika igen dörren.

Det känns lite surt att jag fick avboka vår veckliga simning av hundarna i rehab-bassängen, men när assistenten ligger och kräks inälvorna ur sig så fick det lov att bli så.

Salli är lite kändis-kåt och vill att jag ska blogga om henne. Därför har jag valt att involvera henne i min storsatsning MATTE SÖKER HUSSE. Precis som ni nog anar är detta en dokusåpa där två ensamma hundägare av kvinnligt kön söker manlig beundran och sällskap.

Salli vill att du som söker ska ha ett yrke hon kan dra nytta av, såsom veterinär. Självklart ska du även vara snygg och rik.

Jag är inte lika nogräknad. För min del räcker det om du är snygg och bra på att massera.

Vem som är vem av modellerna nedan får ni räkna ut själva. En ledtråd är att Salli vet hur man använder en hårborste, det gör inte jag.

Ansöker gör du genom att berätta om dig själv och bifoga foton via [email protected] .

Vi lovar att behandla alla ansökningar ytterst partiskt och kritiskt.
Vi kan tyvärr inte svara på alla beundrarbrev, men vi lovar att göra vårt bästa.

Pepparspray måste man ha med sig om man går ut efter mörkrets inbrott i Göteborg. Det är som en oskriven lag, fast olaglig. Ikväll insåg jag dock halvvägs till kiosken att jag glömt den hemma. Jag har således blivit för senil-dement för mitt eget bästa. Dags att införskaffa ett set mamelucker och ta in på närmsta ålderdomshem.

Idag har jag än en gång misslyckats fatalt med att låtsas vara vuxen.

Min plan var att gå upp tidigt och komma igång med min PowerPoint-presentation, men när väckarklockan Boro satte igång vid 7 krälade jag a la The Grudge-bruden mot altandörren och lät duracell-terriern morgonrasta sig själv. De andra hundarna var smarta och låg kvar i sängen, eftersom det var uppenbart att monster-matte snart skulle återvända. Och det gjorde hon. För att försäkra sig om en lång sovmorgon stoppade hon in Boro innanför nattlinnet och däckade igen. Enda sättet att få Boro att sova när han inte vill det är att stoppa honom innanför kläderna, eftersom han älskar att ligga tätt tätt tätt. Då kan han ligga stilla i evigheter, vilket kanske är svårt att tro när man sett honom in action, men det är faktiskt sant.

Vi sov ända till 9.10, och jag åt chips till frukost. Dessutom satte jag på mig mjukisbyxorna bak-och-fram. Det märkte jag dock inte förrän jag skulle gå ut, eftersom de är så ingångna och slitna att det inte spelar någon roll vilket håll man sätter dem åt. När man ska stoppa saker i fickorna uppstår det dock problem om de sitter åt fel håll. Tillslut insåg jag dock som tur är att jag inte alls blivit något vansinnigt psyksjuk, utan bara satt byxorna bak-och-fram. Bara att fixa, och vips så kunde jag lägga nycklarna i fickan. Puh.

En halv vuxen-poäng borde jag ändå tilldelas för att jag tackade nej till det fina erbjudandet om att få 10%ig glögg serverad i sängen i morse.

PowerPointen? Jo tack, jag började på den. Jag gjorde en vacker framsida med en samojed i bakgrunden, men sedan lyckades jag lägga texten rakt över nosen på hunden så att den blev oläslig. Då blev jag sur och gav upp för idag. Det gäller att inse sina begränsningar.

Det är tur att det inte är olagligt att låtsas vara vuxen. Eller är det det?

Idag har jag och min handledare plockat sönder mitt exjobb i molekyler och skakat om det rejält. Allt är nu en salig röra som ska blandas om ytterligare och sättas ihop på ett annat sätt än tidigare. Dessutom behöver jag lägga till lite information här och där så att folk som aldrig sett en hund förut förstår vad jag skriver om. Suck. Dock behöver jag inte lämna in mitt fullständiga exjobb förrän i januari blev jag precis informerad om. Tack Tomten för att jag fick redigering i julklapp. Redovisar gör jag dock som planerat 17/12, eftersom allt material finns, även om det är noll ordning på något alls just nu.

När jag avlägsnade mig från skolan lyckades jag dessutom sätta igång larmet. Som den äkta kriminella zombie-slaktare jag är skyndade jag mig genast därifrån för att någon annan skulle få skulden.

Sedan drog jag till systemet och köpte 3 flaskor vin till morgondagens msn-fest. Våga inte kalla mig nörd. Msn-fester på lördagar har blivit till en tradition, och traditioner är viktiga att hålla när man börjar bli till åren. Feel free to join.

Efter systemet dök ett stort orosmoment upp. Vart hade jag ställt bilen 4 timmar tidigare? Jag letade över hela parkeringen i slumområdet, och var säker på att den var stulen. Tillslut hittade jag den dock där jag var säker på att jag inte ställt den. Så det kan gå.

Idag har varit en typiskt väsentligt oväsentlig måndag.

När man skriver exjobb behöver man bara gå på seminarier en gång i månaden, vilket ju faktiskt är skönt. Dock så påverkar ju det dygnsrytmen fatalt, såvida man inte har rejält med självdisciplin. Någon sådan har jag hittills inte hittat på Ebay, så jag sover lite som jag vill.

Eftersom jag skulle till skolan idag, fick jag helt enkelt ringa mina föräldrar igår och beställa den eminenta tjänsten telefonväckning. Detta är precis vad det låter som, pappa ringer och ser till att prata med mig tills det är uppenbart att jag gått upp ur sängen och kan föra en någorlunda normal konversation. Idag vikarierade dock mamma som telefonväckare, och det märks att hon inte har någon större arbetserfarenhet inom det området. Hon ringde, jag svarade. Mamma frågade om jag var vaken, och självklart svarade jag ja, och talade om att jag bara skulle dra mig några minuter. Mamma sa god morgon, och la sedan på. Hallå? Man ska inte lita på att sömndruckna zombies talar sanning! Jag vaknade två timmar senare och kom självklart för sent till skolan.

I skolan skulle vi bestämma huruvida vi ska opponera på varandras arbeten vid redovisningen eller inte, därför var det av yttersta vikt att man närvarade, så att man självklart skulle rösta ner förslaget om opponering. Dock hade lärarna redan ninjat sig till ett eget beslut, och någon röstning blev aldrig av. Det hela gick bara ut på att vi skulle opponera, punkt. Toppen. Jag hade lika gärna kunnat ligga kvar i sängen och grunnat på det viktiga beslutet gällande vad jag skulle äta till frukost: taco-rester, chips, eller vara vuxen och göra gröt. Istället blev jag utan frukost och fick springa till spårvagnen.

När jag kom fram till skolan insåg jag att jag fortfarande hade nattlinnet på mig. Nåväl, detta har hänt ett flertal gånger förut, så jag blev inte ens förvånad. Mina klasskamrater måste seriöst tro att jag slirar runt i nattlinnen twentyfourseven. Men vem bryr sig. Jag var bara glad över att jag inte hade något av mina porriga nattlinnen på mig, för då skulle jag fått lov att ljuga ihop något om att jag minsann skulle iväg och spela in porrfilm efter seminariet. Det hade ju kunnat bli lite tokigt.