Veganslyna

Julgranshysterin har börjat. Mamma ägnar åtskilliga timmar varje år åt att bara välja ut själva granen, för att sedan gnälla om hur hemsk den ser ut. När den väl kommit in i huset ska den vridas och vändas åt alla håll, för den måste ju stå perfekt. Ett år fick pappa lov att hugga kvistar från en annan gran, borra hål i julgranen, och fylla på med kvistar för att granen skulle duga. I år har slutligen granen godkänts iallafall, efter mycket om och men. Självklart har granen även fästs i taket. Detta gör vi varje år, eftersom den välte en gång för 25 år sedan.

Snart ska vi klä den. Det innebär att mamma ägnar någon timme åt att flytta runt belysningen som faktiskt satt perfekt från första början. Men det är liksom tradition att det ska gnällas och flyttas runt, medan resten av familjen muttrar surt från soffan. För vi måste vara med, även om vi inte riktigt behöver vara delaktiga i själva klädandet. Hjälper vi till tar det bara ännu längre tid eftersom mamma ändå måste flytta på allt vi hänger i granen.

Sedan är det samma sak med kulorna. Och sedan med glittret. Varje år funderar jag över om det är just denna jul jag ska hamna på mentalsjukhus som resultat av julgransklädande.