Noll sinne för ansikten

Jag vet en sak som mina föräldrar glömde ta med sig hem från BB. Mitt sinne för ansikten.

Idag följde en "främmande" karl efter mig på Apoteket och sa hej till mig tre gånger. Jag tyckte det verkade lite skumt, och funderade på om det kunde vara något gammalt fylleragg. Sedan gav han upp, och gick för att prata med min mamma istället. Väldigt konstigt beteende för ett fylleragg tyckte jag, så jag gick fram och stirrade lite på honom. Efter en stund gick det upp för mig att det var ett av mina ex. Som jag var förlovad med, och tillsammans med i nästan 3 år. Man skulle ju kunna tycka att jag borde känna igen honom? Men se, så går det när folk klipper av sig dreadsen, då finns inga kännetecken kvar. Iallafall inga som jag lägger märke till.

Jag mötte ett annat gammalt ragg på byn. Men honom kände jag igen. Han har inte klippt av sig dreadsen nämligen.

Så, alla ni som mött mig någonstans och blivit ignorerade: Det händer hela tiden. Ta inte illa upp. Jag bara är sådan. Skaffa dreads så blir allt så mycket bättre.

Kommentarer
Postat av: LV

hoho, intressant problem...blandar du inte ihop alla dreads-vänner dock?...



http://screwdepression.blogspot.com/

2009-08-03 @ 20:46:06
URL: http://screwdepression.blogspot.com/
Postat av: Tessie

Nejnej, det finns inte en dreadlock som är den andra lik ;)

2009-08-03 @ 21:53:17
URL: http://veganslyna.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0