Veganslyna

Det finns många olika sätt att spendera en lördagkväll på. Själv valde jag att dammsuga, eftersom hundarna har skapat något värt att döpa till Biskopsgårdens grustag här de senaste dagarna. För att sätta lite guldkant på tillvaron roade jag mig med att skrämma skiten ur några barn också. De stod nämligen och smällde smällare precis utanför huset, och Boro är livrädd för smällare, varav min toleransnivå mot sådant är obefintlig. Jag hann knappt gå ut och öppna käften ivrigt gormandes och fäktandes med armarna med nyckelkedjan i ena näven, så flydde barnen som rena rama VM-sprinters. Nu var de kanske inte riktigt barn, utan snarare ungdomar i 16-17årsåldern, men ändå. Det värmde i mitt gamla punkarhjärta att jag fortfarande kan ge ett skräckinjagande intryck.

Nu ska jag vara vansinnigt punkig och dricka Macchiato medan jag lyssnar på Shakira och vickar lite på höfterna i min ensamhet. Jag måste ju faktiskt fira att jag äntligen fått min remiss och ska plocka sönder hjärnan i molekyler för att sedan pussla ihop den så att allt blir rätt igen.