Veganslyna

I samma sekund som jag övervägde att trotsa influensan och dammsuga lite så fick hela byn strömavbrott. Inte för att jag tror på Gud eller så, men jag tar det ändå som ett tecken från ovan och slappar vidare istället.

Det går inte i många knop här idag. Jag har sett till att hundarna fått röra på sig, tvingat i mig själv lite mat, vattnat de stackars orkidéerna och godkänt att mitt examensarbete skickas iväg för tryckning. Annars ligger jag mest i soffan och tycker synd om mig själv på ett sjukt manligt sätt. Jag är ju faktiskt döende. Om ändå Jack Sparrow vore här och tyckte synd om mig, klappade mig på huvudet och gav mig te...istället är jag ensam hemma och tycker synd om Boro för att jag inte orkar kampa om hans mjukis-kanin, klappar på hundarna utan att få någon klapp själv (förutom när Boro är skojfrisk och bitchslappar mig i ansiktet), och gör mitt eget jävla te. Snart tar jag in på hotell och låtsas att roomservice-snubben är min mamma.