Angående Uppdrag granskning om spanska gatuhundar -del 2
Till att börja med vill jag gällande leichmania tillägga att sjukdomen endast är kronisk bland hundar, och på exempelvis människor är lätt att bota. I ett utvecklat land som Sverige är det därför inte tal om några epidemier. Se på tex Spanien, där sjukdomen funnits länge. Är det någon som kan dra sig till minnes hur folk dött som flugor i Spanien av en leichmania-epidemi? Nej, för det har inte hänt.
För att återgå till Julie Rescue så saknade jag i programmet något om Cantalobo, räddningscentret som Julie samlade in pengar till att bygga för några år sedan. Tanken var att Julie Rescue skulle flyttas dit. Men vad hände sedan? Julie Rescue står kvar. Cantalobo är byggt och i bruk, men utan samröre med Julie Rescue. Detta förvånar säkerligen många som skänkte pengar till Julie Rescue, öronmärkta till Cantalobo. Och varför drivs nu detta center av andra, och inte av Julie Rescue som det var tänkt? Kan det kanske ha något att göra med att myndigheterna ville att det skulle drivas på ett sådant sätt som ett rescue bör drivas, det vill säga med kastrering av samtliga hundar, och avlivning av sjuka hundar, något som Julie ställer sig helt emot? Jag är villig att dra den slutsatsen. Hur myndigheterna tillåter Julie Rescue att fortsätta, det kan jag bara inte förstå.
För övrigt så saknade jag även något i programmet om alla dessa valpar under 7 månaders ålder som skickas till Sverige med intyg om att de vistats i en isolerad miljö skyddade från andra hundar trots att de bevisligen levt i hägnet. Valpar under 7 månaders ålder ska hållas i en miljö skyddad från smittorisker, som andra hundar, för att få komma in i Sverige innan de fyllt 7 månader, och då även ha ett intyg som intygar detta. Julie Rescue har skickat ett flertal sådana valpar med intyg. Valpar som figurerar på bilder tagna på Julie Rescue, som definitivt inte är en skyddad miljö som Jordbruksverket skulle godkänna. Intygen är således falska.
Inget sas heller om adoptörerna som fått "fel" hundar. Jag tänker på adoptörerna som fått en hund beskriven för sig, sett den på bild, fått hem hunden som figurerat på bilderna, och insett att informationen de fått varit helt felaktig. Exempelvis de som bokat en tik men fått en hane, och vice verca. Eller de som bokat en "kastrerad hanhund som älskar människor och är glad i allt" och hunden vid ankomsten visar sig vara rädd för människor och dessutom okastrerad. Eller varför inte de tikar som kommit hit och varit dräktiga. Där kan man prata om att ge adoptören en chock. Det finns mängder av adoptörer med erfarenheter i stil med dessa. Det handlar inte bara om att Julie skickar sjuka hundar med falska papper, det går mycket djupare än så. Men eftersom Julie har för vana att hota folk som vågar yttra sig negativt om hennes verksamhet är det inte alla som vill gå ut offentligt med sina erfarenheter.
En intressant detalj är hur JRs representant i programmet utlovar förbättringar, när de så fint på sin hemsida i samband med sin granskning av Uppdrag granskning menar att det inte finns några brister. Vad är det då för förbättringar de ska göra? Den frågan är vi nog många som ställer oss.
För att återgå till Julie Rescue så saknade jag i programmet något om Cantalobo, räddningscentret som Julie samlade in pengar till att bygga för några år sedan. Tanken var att Julie Rescue skulle flyttas dit. Men vad hände sedan? Julie Rescue står kvar. Cantalobo är byggt och i bruk, men utan samröre med Julie Rescue. Detta förvånar säkerligen många som skänkte pengar till Julie Rescue, öronmärkta till Cantalobo. Och varför drivs nu detta center av andra, och inte av Julie Rescue som det var tänkt? Kan det kanske ha något att göra med att myndigheterna ville att det skulle drivas på ett sådant sätt som ett rescue bör drivas, det vill säga med kastrering av samtliga hundar, och avlivning av sjuka hundar, något som Julie ställer sig helt emot? Jag är villig att dra den slutsatsen. Hur myndigheterna tillåter Julie Rescue att fortsätta, det kan jag bara inte förstå.
För övrigt så saknade jag även något i programmet om alla dessa valpar under 7 månaders ålder som skickas till Sverige med intyg om att de vistats i en isolerad miljö skyddade från andra hundar trots att de bevisligen levt i hägnet. Valpar under 7 månaders ålder ska hållas i en miljö skyddad från smittorisker, som andra hundar, för att få komma in i Sverige innan de fyllt 7 månader, och då även ha ett intyg som intygar detta. Julie Rescue har skickat ett flertal sådana valpar med intyg. Valpar som figurerar på bilder tagna på Julie Rescue, som definitivt inte är en skyddad miljö som Jordbruksverket skulle godkänna. Intygen är således falska.
Inget sas heller om adoptörerna som fått "fel" hundar. Jag tänker på adoptörerna som fått en hund beskriven för sig, sett den på bild, fått hem hunden som figurerat på bilderna, och insett att informationen de fått varit helt felaktig. Exempelvis de som bokat en tik men fått en hane, och vice verca. Eller de som bokat en "kastrerad hanhund som älskar människor och är glad i allt" och hunden vid ankomsten visar sig vara rädd för människor och dessutom okastrerad. Eller varför inte de tikar som kommit hit och varit dräktiga. Där kan man prata om att ge adoptören en chock. Det finns mängder av adoptörer med erfarenheter i stil med dessa. Det handlar inte bara om att Julie skickar sjuka hundar med falska papper, det går mycket djupare än så. Men eftersom Julie har för vana att hota folk som vågar yttra sig negativt om hennes verksamhet är det inte alla som vill gå ut offentligt med sina erfarenheter.
En intressant detalj är hur JRs representant i programmet utlovar förbättringar, när de så fint på sin hemsida i samband med sin granskning av Uppdrag granskning menar att det inte finns några brister. Vad är det då för förbättringar de ska göra? Den frågan är vi nog många som ställer oss.
Kommentarer
Trackback
