Veganslyna

Jag lider av allvarliga lyxproblem. För ett tag sedan skaffade jag glasögon som jag ska ha när jag ser på TV och kör bil. Ja, och ett par solglasögon som gör hela världen vacker och visar mig att allt lite längre bort också är vackert och inte en grå dimma. Iallafall. Nu har jag insett att vår TV är skitdålig. Den är flimrig och pixlig. Förr i tiden kunde jag minsann sitta skitnära TVn och tycka det var en bra TV. Nåväl, jag hade ju inte sett texten om jag satt längre bort. Nu kan jag dock stå i köket sisådär en kilometer från TVn och tjura över att TVn är kass. Alltså använder jag inte mina glasögon. Jag borde ha satsat på en ny TV först. Någon som har en bra TV som vill gifta sig med mig?

Undra om Radiotjänst läser den här bloggen? Isåfall slänger jag TVn nu. Bara så ni vet.

Man vet att man har något seriöst fel när man glatt skuttar upp klockan 8 på morgonen, pigg som en idiot och inte det minsta bakfull, efter att ha varit nästan konstant full i 4 dygn. Nu har jag och Magnus lekt hemmafruar i förkläden och gjort lasagne till hela bakfylle-kollektivet. Alla vuxenpoäng är därmed återvunna. Nu väntar vi bara på att hjärncellerna ska hitta hem.

Mina senaste dagar har sett ut ungefär såhär:

Undra hur gammal man måste bli innan man lär sig att det inte finns något som realistiskt kan kallas för "att ta en öl"? Men det har ju sin charm att stå och rycka i favoritkrogens dörr klockan fem en måndag för att man är fyllehungrig efter en massa spanande på en uteservering i solen. Framåt sjutiden trillade jag hem lite småfull och glad i hågen med några spontanköpta skivor som jag tyckte mig behöva på fyllan.

Kan hända att jag drabbats av en trettioårskris i förtid. Kanske var därför jag spenderade hela gårdagen med att bleka och färga tovorna i fyra olika färger? Man skulle ju nästan kunna påstå att jag blivit tantsjuk och börjat kika efter småpojkar också, men been there done that. Dags att ta nästa steg in i vuxenvärldens kriser. Vad ska man då göra härnäst? Köpa mamelucker? Eller kanske magtröjor a la fjortis-kickers? Nåväl, imorgon ska jag ta tillbaka några förlorade vuxenpoäng genom att meka med bilen. Då kanske jag blir sugen på tebjudningar med 14 sorters kakor, och en gammal illaluktande skogshuggare på minst 45 bast. Den som lever får se.

Mitt hår väger 3 kg när det är blött. Efter att jag klämt ut så mycket vatten det bara går.

Om ni undrar varför jag går och tittar rakt upp i himlen i några dagar så beror det på nackspärr. Det tar nämligen några dygn innan skurmoppen jag har på huvudet torkar. Men nu har jag iallafall epic-frisyr!

Dagens huvudbry är om jag borde tvätta håret innan jag färgar det.
Jag gjorde det ju senast i maj.
Förra året alltså.

Suck.
Jag lär mig aldrig att sluta följa impulsen att undersöka knappt synliga stigar. Det slutar nämligen alltid på samma sätt: stigen tar slut, och jag är för äventyrslysten för att vända tillbaka. Jag går helt enkelt vidare och tror att det minsann ska dyka upp en ny stig snart. Det gör det aldrig.

Senast träffade jag på en uteliggare mitt ute i ingenstans som visade mig vägen hem. Sådan tur hade jag inte idag, så jag fick överlåta uppgiften att hitta hem till Ellie, som alltid lyckas ta sig hem var man nu än är. Men eftersom Ellie är en träskhund tyckte han att det var en bra idé att gå rakt över ett träsk. När jag frågade honom om han verkligen tyckte att det såg ut som en stig, tittade han bara frågande på mig a la "vadå, tyckte du att den vägen du valde såg ut som en stig eller?". Det var bara att bita ihop, se glad ut och följa med.

Tillslut hittade min duktiga grabb faktiskt en riktig stig. Så nu är vi hemma. Blöta och trötta.

Så vad har jag lärt mig idag? Ptja. Att det inte gör något att stigarna tar slut, för hem kommer vi ändå. Kommer jag fortsätta undersöka stigar som inte är stigar? Självklart!

En grej jag varit övertygad om ett bra tag är att det är sjukt bra att alla moderna kläder är så äckligt fula nuförtiden. Det innebär ju att jag är den enda som är snygg. Fast sen slog det mig att alla andra uppenbarligen tycker att fula kläder är snygga, och jag inte alls spatserar fram som årets snyggaste på gatorna. Well hell, det har aldrig rört mig i ryggen förut, så varför skulle det göra det nu? Jag vet ju att jag alltid har rätt och har bäst smak, that's it.

Igår var jag bitterfitta nummer ett av många anledningar, men efter att ha tagit ut mina aggressioner på en inget ont anande stackare blev det lite bättre. Eftersom jag aldrig har fel så är det bara ren inbillning att jag har lite dåligt samvete idag. Sådeså. Jag skyller på att mina utbrott faktiskt är sjukdomsrelaterade. Som om det nu skulle göra det okej. Jaja, kärleksbrev mottages tacksamt för er som vet vart min brevlåda bor.

Nu ska jag sanera mig själv så jag inte förpestar mitt nystädade hem med min blotta närvaro.

Jag måste ju nästan påstå att jag hamnat i en bra grupp på sommarkursen, med tanke på att de snabbt kom fram till att jag är smartast och får leka diktator. Allt grundat på att jag har längst hår.

För övrigt så är det rätt irriterande att kvinnor är från Chalmers och karlar från lekis. Det gör det onödigt svårt att konversera och ger en lätt beslutsångest deluxe. Jag får väl begå någon slags överslagshandling snart och helt enkelt skaffa ett till husdjur istället. Jag och hundarna förstår iallafall varandra och spelar inga spel.



En annan sak jag stör mig på är att jag inte fick skaffa mig en MAFFIA-skylt till min gamla Merca, men nog fan får man hylla Stalin.

Sverigedemokraterna är ju liksom inte kända för att vara särskilt smarta, men de är tydligen inte läskunniga heller. Under loppet av en vecka har jag fått två reklamblad från dem trots min "Ingen reklam"-lapp, där de ber mig att "Ge oss Sverige tillbaka".

Eftersom jag är en driftig jävel gjorde jag en ny lapp till brevinkastet, och hoppas att de fattar piken. Men man ska nog inte hoppas för mycket, de är ju inte riktigt kloka som sagt.

Japp, jag är en idiot.

Idag ringde en snubbe och frågade om jag ville vara med på vinprovning. Jag trodde såklart att kalaset kostade pengar och sa att jag nog var upptagen det datumet. Han frågade mig om jag inte gillade vin, varav jag svarade att jag gillar vitt vin, men hatar rött.

Vad tror ni han säger då? Jo:
"Vad synd. Du hade kunnat få vara med på vinprovning en timme och fått 600 kronor i ersättning för besväret, men om du inte gillar rött vin så tillhör du inte målgruppen. Tack för att du tog dig tid. Hejdå."

JAG HADE KUNNAT FÅ BLI FULL MOT BETALNING!
Har någon ett gevär att låna ut?