Veganslyna

Suck.
Jag lär mig aldrig att sluta följa impulsen att undersöka knappt synliga stigar. Det slutar nämligen alltid på samma sätt: stigen tar slut, och jag är för äventyrslysten för att vända tillbaka. Jag går helt enkelt vidare och tror att det minsann ska dyka upp en ny stig snart. Det gör det aldrig.

Senast träffade jag på en uteliggare mitt ute i ingenstans som visade mig vägen hem. Sådan tur hade jag inte idag, så jag fick överlåta uppgiften att hitta hem till Ellie, som alltid lyckas ta sig hem var man nu än är. Men eftersom Ellie är en träskhund tyckte han att det var en bra idé att gå rakt över ett träsk. När jag frågade honom om han verkligen tyckte att det såg ut som en stig, tittade han bara frågande på mig a la "vadå, tyckte du att den vägen du valde såg ut som en stig eller?". Det var bara att bita ihop, se glad ut och följa med.

Tillslut hittade min duktiga grabb faktiskt en riktig stig. Så nu är vi hemma. Blöta och trötta.

Så vad har jag lärt mig idag? Ptja. Att det inte gör något att stigarna tar slut, för hem kommer vi ändå. Kommer jag fortsätta undersöka stigar som inte är stigar? Självklart!