Veganslyna

Salli gnäller över att det är något fel på min blogg.
Jag kan inte annat än hålla med.
Den skriver inga vettiga saker av sig självt när jag inte gör det själv.
Skitkonstigt.

Jag är ju fullt upptagen med att hata mänskligheten, då kan väl bloggen åtminstone sköta sig själv?

Ibland blir jag helt enkelt så trött på människor.
Igår fick en underbar hund somna in i onödan.
Ja, ägaren valde att åka och avliva honom utan min vetskap, trots att jag hade ordnat ett nytt hem och allt.
Folk sätter inte värde på djurs liv.
Folk kan stå där och skryta om att de minsann inte äter kött för att de värnar om djuren, men sina egna djur kan man minsann avliva när allt inte flyter på helt perfekt längre och jag inte kan trolla fram nya hem på en sekund.
Det tog mig knappt 2 timmar att hitta en lösning i akut läge.
Helt förgäves. Det nya hemmet var nämligen inte i stan, och att jag behövde några timmar på mig att ordna en transport dög tydligen inte. Vips så fanns inte hunden mer.

Sa jag att jag hatar människor?

Ibland undrar jag varför jag håller på med omplaceringshundar och ska engagera mig i allt hela tiden. Det gör så jävla ont när folk inte bryr sig om djuren. Men varje gång man hittar ett nytt hem åt ett djur i behov av det så triggas man till att fortsätta. När sådana här saker händer vill man dock bara gräva ner sig alternativt gå lös med basebollträ.

Tar man en rökpaus under filmtittandet kan det sluta såhär:


Annars så packar vi för fullt och gör oss redo att fly Göteborg imorgon. Semester är bra, då slipper man konstiga människor ett tag. Människor som tror att hela världen kretsar kring dem och överanalyserar vartenda ord man säger för att blåsa upp sitt ego lite till. Big fail.
Alla borde ju veta att allt handlar om mig.
Fraggelberget är ju trots allt universums medelpunkt.

Det händer så mycket spännande saker i mitt liv. Nej nu var jag ironisk. Det är mest höst-vinter, vilket i Göteborg innebär någon dålig form av vintersagor med slask, grått, trist och allmänt blä. Det springer en våldtäktsman lös i stan, och han ringde på här för ett tag sedan. Så mycket mer händer inte. Det pluggas, skapas kaffepsykoser, så trotsar jag och hundarna SMHI och går ut på långpromenader vad de än säger. Alla vet ju att det är främst män som jobbar på SMHI och man aldrig ska tro på något de säger. Säger de storm och hageloväder så kan man gå ut naken, för då är det banne mig sommar ute.

Sugen på en utmaning? Försök få fyra hundar att posera samtidigt.
Notera att Chico kör sitt älskade gay-trick.

Här har man gått runt och varit förutseende nog att varna folk för hur fruktansvärd man kan bli när man blir upprörd och vräker ur sig de mest ologiska elaka saker, så när det väl händer är det enda man kan få ur sig "nu är jag...lite...GRINIG på dig!", och sedan muttrade avlägsna sig från platsen. Dagen efter får man en flaska rom, som förövrigt är en så mycket bättre present än blommor och choklad, och blir allmänt mobbad för hur "farlig" man är när man blir arg. Den där psykologen har visst skrynklat ihop min hjärna ganska duktigt. Vad händer härnäst? Ska jag gå och bli helt logisk och trevlig nu? Trevlig är liksom ett ord jag känner igen, men inte riktigt vet vad det innebär.

Annars så är det tydligen vinter nu, för okristligt tidigt imorse väckte det spanska snömonstret Elliott mig genom att vrålande tala om att det minsann snöade och vi skulle ut och fånga snöflingor i munnen. Jag och Boro har ett helt annat sätt att hantera vintern på. Man gräver ner sig i soffan och väntar på sommaren.

Igår kväll var ungjävlarna här igen, med fler och störrre grenar, och mer glasflaskor.
Ikväll är jag beredd, nu ska de få vad de tål och lite till.
De vet inte vem de muckar med.