Veganslyna

Hjärnan går på högvarv, men kroppen känns snarare tillhörande en invalid 90åring än mig. I ett desperat försök att skapa harmoni i mani missbrukar jag kaffe, men kroppen har inte ens chans att hänga med i min tankeverksamhet just nu. Försöker fördela ut lite tankar på vänner, fast de verkar ha fullt upp med sina egna tankar. Dålig timing helt enkelt.

Så ser det ut som skit hemma trots att jag lovade Maja att städa i helgen innan hon kom hem. Men dammsugaren är ju på övervåningen och det är alldeles för jobbigt att gå upp och hämta den. Dessutom har jag en förmåga att ramla i trappor, speciellt om jag ska försöka vara snäll. Senast jag skulle gå upp och ge Maja te och kakor ramlade jag ner som en gammal hösäck. Skulle jag hämta dammsugaren och förvandla huset till ett pedantiskt hem skulle jag säkerligen bryta nacken.

Vetenskapen borde gå snabbare framåt så att tillfällig lobotomi vore möjligt. Det är nästan läge att börja spela World of Warcraft igen och bara tänka och andas backstabs.