Veganslyna

Känns som att jag umgåtts konstant senaste veckan, men det har jag väl också. Missuppfatta mig rätt, jag älskar mina vänner och att ha de runt mig, men idag behöver jag en dag för mig själv. Jag och hundarna på ensam långpromenad, läsa lite bok i solen, lyssna på tystnad. Sakta ner en aning på full rulle-tempot och stanna upp lite. Har varit så speedad senaste veckan att jag knappt sovit något, ändå är jag inte trött.

Efter lite hundpromenerande i Hammarkullen och allmänt häng igår fick jag och Pernilla samma infall som vi oftast får. Dvs ut och dumpstra. Bara "lite". Vi räknar alltid upp saker vi absolut inte behöver mer av innan vi drar ut, men nog plockar vi alltid på oss sådant när vi väl kommer ut. Varje gång tänker jag att jag aldrig vill se en paprika, banan, broccoli, sallad eller äpple igen. Men nästa gång kanske jag inte tar med något sådant hem? Tss, kan man ju drömma om.

Nåväl, efter att ha fyllt hela kombin insåg vi att vi nog har mat för en månad. Efter att ha splittat allt var det bara att inse att det inte fanns en chans i helvetet att få in allt i våra frysar och kylar, så vi packade ihop en stor pappkasse som vi tänkte ge till någon. Självklart var inte en jävel vaken, så nu står det en presentkasse till någon hungrig person hemma hos Pernilla. En trevlig mix av diverse grönsaker och frukt, fransk färskost, bakpotatis och fan vet vad. Rostbiffen fick hundarna kalasa på. Vi tvåbeningar tryckte i oss chipsen. Gratis är gott.