Veganslyna

I helgen togs det farväl av sommarlovet på Kellys med alldeles för många öl och ett gulligt lammkött att kela med. Idag börjar skolan och det är dags att gömma alkoholen i garderoben och ta på skolflickekostymen, dvs mjukisbyxorna. Det är slut på sommar och roliga tillställningar, nu ska jag plugga matte och bli en skäggig professor. Ingen mer partyprinsessa här inte.


Motivationen får man dock inte på köpet med antagningsbeskeden, så första skoldagen har ägnats åt att storstäda, klippa hundarnas klor, och skriva pillimariska presentationer av mig själv på kursforumen så att alla ska förstå att jag är klassens clown och att det är helt okej att skratta åt mig. Nu funderas det på om det kanske inte är dags för en garderobsrensning. För det är väl inte meningen att man ska ta tag i skolan redan första dagen?

Jag har om och om igen försökt att förklara för folk att det inte är så enkelt att en vecka har 7 dagar. Det finns 7 olika namn på dagar, men ska man vara noga så delas dessa 7 dagar in på andra sätt än bara "en vecka". Måndag är döddagen, tisdag och onsdag är "till veckan", torsdag är "framåt helgen", fredag och lördag är helg, och söndag är ångest. Det kan väl inte vara så svårt att förstå? Det är ju självklart!

Men men, ni som inte fattat det, nu har ni äntligen en guide till vad folk menar med "till veckan", "framåt helgen", osv. Tänk vad jag är snäll.

Till veckan börjar jag skolan, och i helgen (dvs idag) säger folk saker om att jag ska dricka öl. För att ge ett exempel.

Seriöst, jag måste skaffa ett standard-sms som skickas ut automatiskt så fort någon smsar mig.
"Jag är väldigt populär just nu, men jag försöker besvara ditt sms så fort som möjligt".

Det är nästan värt att skaffa både mobilsvar och vanlig telefonsvarare för att få tala in samma sak. Skitbra ju. Mycket bättre än att stackare som försöker få tag på en sätts i telefonkö och tvingas lyssna på skitdålig musik. Read and learn, skitbolag med telefonkö!

Idag tryckte ett udda gäng in sig i min bil och brummade förväntansfullt iväg till IKEA. Det var en bakfull Halle, en full Mika, en överpigg Megan, en morfindrogad Tessie, och en rätt normal Maja. Ingen aning om varför folk stirrade på oss alltså. Efter att ha fnissat oss igenom hela IKEA brände jag mer pengar än vad jag egentligen har, vilket tydligen alla andra också gjorde, för när vi insåg hur stort berget av saker vi absolut behövde var i jämförelse med min bil så önskade vi oss genast en lastbil. Men eftersom space är överskattat så trycktes saker och folk in, och alla satt som indier i en indisk buss och hade med nöd och näppe plats att andas.

Efter att ha dumpat Megan och Mika i Bergsjön utförde jag en mycket eminent studie när vi körde genom Gamlestan. Det går minsann dubbelt så många negrer på gatorna där jämfört med hur många gånger jag hinner fisa under genomfarten. Mycket empiriskt. Jag borde banne mig bli forskare alltså.

Igår var första gången jag och Halle var ute sedan han knäckte ett gäng revben på mig för en hatts skull. Och hatten var minsann med igår. För att undvika blodvite och knäckta ben sattes ett accessoir-schema upp för kvällen, så att det aldrig skulle vara något snack om vem som skulle ha vad när. Funkade helt perfekt. Inte en jävel hamnade på Sahlgrenska!




Dessutom kom jag fram till att superlim måste vara det avgörande bästa preventivmedlet ever. Bara att kleta in karlsloken i fråga och köra. Notera dock att det måste vara en jävligt het karlslok eftersom ni lär få stå ut med varandra ett bra tag efteråt, och standardrepliken när han upptäcker vad du gjort med honom är:
"Sådärja, nu är vi ihop minsann!".

Jag säger ju att jag är smartast i stan. Say no else.


Förövrigt så är ett av de bästa partystämningshöjarna att skicka frågor om Brunett-Tessie till 118118. De där typerna känner verkligen mig, och vet precis vad jag gillar. Tyvärr fick vi aldrig något svar på hur man raggar på mig. De klurar nog fortfarande på den frågan. Jag är helt omöjlig förstår ni. Don't touch what you can't handle.

Jag håller på att gå igenom alla Lovice's veganglassar. 6 smaker finns det:
*Gammeldags vanilj
*Jordgubbsrippel
*Nougat och choklad
*Vanilj och choklad
*Blåbärsrippel
*Laktritsrippel

Hittills har jag smakat de fyra förstnämnda. Helt okej, men inget jag kände "OMG jag måste springa och köpa 10 paket till omedelbart!" om. Tofulines glass regerar fortfarande.

Får se vad jag tycker om de sista två. Lakritsrippeln ska tydligen vara underbar sägs det.

Min älskling är hemma från djursjukhuset igen. Ynklig, trött, men så otroligt glad att vara hemma. Han visste inte till sig av lycka när jag hämtade honom, min älskade lilla skrutt.

Operationen gick i runda slängar ut på att operera in en fejkad tårkanal från spottkörteln, som förser ögat med saliv, eftersom hans riktiga tårkanaler inte fungerar. Tanken är att såfort Zack får salivproduktion, så får han saliv till ögat, som håller ögat fuktigt, som tårvätska i normala fall skulle ha gjort. Alltså kan inte Zack längre dölja att han är sugen på saker, för såfort han blir sugen på något så börjar hans ögon att rinna. Busted!

Tyvärr var ingreppet svårare än väntat eftersom han är så liten, så framtiden får utvisa hur mycket det hjälper, och om det är någon idé att operera andra ögat också.

Nu ligger en älskad hund utslagen i min säng. Blodig, svullen, öm, trött, men glad.




Det är skönt att ha honom hemma igen. Mitt liv är inte fullkomligt utan honom.

Idag har jag och Rebekah agerat nördar i skogen för att stilla min oro över Zack som ligger på djursjukhuset.
Det går helt enkelt ut på att artbestämma svampar och klassificera dem som ätbar, giftig eller nomnom. Det vill säga, en aningen bättre klassificering än min vanliga, som går ut på att sortera svamp som kantarell, riktig flugsvamp (dvs röd flugsvamp) och låtsassvamp (dvs de jag inte känner till, som därför inte finns på riktigt).

Dock var vi lite småkassa nördar som kom fram till att röksvampen vi hittade var gammal och därför inte ätbar. Det gjorde ju inte så mycket, de pyser ju rök när man trampar på dem då. Så jag hoppade glatt på svampen, beredd på ett rökmoln.  Schlafs! lät det dock bara. Svampens inre uppenbarade sig, och vi insåg att den minsann visst var ätbar. Var. Men det är ju också ett sätt att komma fram till om svampen går att äta eller inte. Tyvärr förblir den ju inte ätbar efter en sådan behandling...

Kantarellerna går mig på nerverna.
Inatt drömde jag att jag plockat en hel sopsäck med kantareller, och att zombies jagade mig för att sno kantarellerna och äta mig tillsammans med dem.
Jag måste seriöst sluta plocka kantareller.

De senaste dagarna har jag lärt mig lite olika saker som gör ont att göra om man brutit typ vartenda revben man har och några till:
*Kela med lammkött. Spelar ingen roll hur gullig eller ung han är. Det gör SKITONT.
*Dansa. Moonwalk är okej, men inte att vicka på höfterna.
*Plocka kantareller. Men det funkar med morfin. Min skörd blev 2 bajspåsar. Bajspåsar är bra till det mesta!
*Kramas. Folk måste sluta krama mig när vi träffas, annars isolerar jag mig i några veckor till.
*Plocka ur diskmaskinen. Kan inte någon tomte komma ner från loftet och göra det?

Ja jag vet, det låter lite dumt att göra ovanstående med tanke på mitt fysiska skick.
Men även om jag inte vill ha nån karl när jag är nykter, så blir jag lätt kelsjuk på fyllan. Iallafall om det finns någon ung söt liten kaka där. Och samma sak är det med dans. Man kan som inte låta bli när promillet passerat en viss gräns. Kramas är sånt folk bara gör, och skiter i om jag säger nej.
Kantareller kan man ju inte låta bli att plocka när man snubblar över värsta guldstället.
Diskmaskinen borde man ju kunna låta bli, men eftersom alla andra också låter bli så samlas snabbt ett diskberg i köket om jag också låter bli. Bah!

Något jag innerligt hatar, förmodligen mer än män just nu, är löv som ser ut som kantareller. I 2,5 timme har jag gått runt och strirrat på löv. Hundarna däremot som begåvats med luktsinne till skillnad från vissa andra har ätit sig mer än mätta på kantareller. 2 stycken lyckades jag rädda åt mig själv. De var så sjukt små att hundarna antagligen inte tyckte de var värda att lägga energi på.

Sen kikade jag på pingvinerna i Slottsskogen för ett projektarbete i etologi. Pingviner har ett 6 gånger högre bajstryck än människor. Det är rätt häftigt. Tyvärr lyckades jag inte filma någon som bajsade. Skit också, rent ut sagt.

Jag vet en sak som mina föräldrar glömde ta med sig hem från BB. Mitt sinne för ansikten.

Idag följde en "främmande" karl efter mig på Apoteket och sa hej till mig tre gånger. Jag tyckte det verkade lite skumt, och funderade på om det kunde vara något gammalt fylleragg. Sedan gav han upp, och gick för att prata med min mamma istället. Väldigt konstigt beteende för ett fylleragg tyckte jag, så jag gick fram och stirrade lite på honom. Efter en stund gick det upp för mig att det var ett av mina ex. Som jag var förlovad med, och tillsammans med i nästan 3 år. Man skulle ju kunna tycka att jag borde känna igen honom? Men se, så går det när folk klipper av sig dreadsen, då finns inga kännetecken kvar. Iallafall inga som jag lägger märke till.

Jag mötte ett annat gammalt ragg på byn. Men honom kände jag igen. Han har inte klippt av sig dreadsen nämligen.

Så, alla ni som mött mig någonstans och blivit ignorerade: Det händer hela tiden. Ta inte illa upp. Jag bara är sådan. Skaffa dreads så blir allt så mycket bättre.

SMHI dillade om något de kallade för medelhavsväder som tydligen skulle komma till Sverige nu. Jag antar att det är deras kryptiska sätt att tala om att det minsann är svinkallt även vid Medelhavet just nu. Alternativt är det bara män som jobbar på SMHI, vilket skulle kunna vara förklaringen till att inget någonsin blir så bra som de lovar.

Så finns det tydligen folk som använder mig som egoboost, genom att inbilla sig vara medelpunkten i mitt liv på något sätt, när det i verkligheten är raka motsatsen. Inte hjälper det att tala om hur det egentligen ligger till heller, men det är inget att bry sig i. Folk får ha livlig fantasi. De kan ju inte rå för att de är korkade, och att jag är världens bästa egoboost.