Veganslyna

Så fylld av koffein att jag borde studsa fram.
Men är orörlig som en sten.
Stenar studsar inte.
Stenar andas inte.
Stenar bara ligger orörliga utan liv.

Ett tomt skal.
Skört som tunt glas.
Inget har hon kvar.
När glaset som mest behöver en skyddande hand för att inte spricka dras allas händer undan.
Så är livet.
Som egentligen inte är ett liv.

Sten. Skal. Glas.
Bara är.
Andas inte.
Bara är.
Ett vrak.

"Bärga vad du kan från det här vraket
det finns en spillra av mitt forna jag
Ta då med mig hem gör mig vacker
låt mig sova i din säng ett tag, låt mig sova ett tag

säg minns du hur det är jag brukar vara
minns du hur stabil jag var igår
nu är jag påväg att lösas upp till ingenting
för dagen har varit prövande och svår
kanske onödigt svår

Bärga vad du kan från det här vraket
se på mig kisande, se mitt bättre jag
Se med blida ögon, klarögt vaken"