Vargar och hundrädd tomte

Jag och pappa överlevde med nöd och näppe julgransklädar-processen inatt utan att få åka plingplongtaxi till plåsterhuset. Syrran flydde hem till sig och satt där i tryggt förvar.

Julafton har varit schysst. Jag och hundarna började dagen med att spåra varg, det var spännande. Tyvärr såg vi aldrig till den. Konstigt egentligen. Vargar söker ju faktiskt upp människor för att äta upp dem, det vet väl vem som helst. Iallafall om man ska tro på alla korkade insändare till tidningen från diverse varghatare. Skumt att det ens finns några människor kvar i Dalarna.

Morbror lurade i oss att årets tomte var hundrädd. Det var med viss nervositet vi tog emot tomten. Vi hade byggt upp en fantasibild av hur tomten skulle fly i vild panik när han möttes av 8 hundar. Hundrädda tomten visade sig dock gilla hundar, och tur var väl det. Hundarna älskar ju tomtar. Paket är liksom det bästa som finns enligt mina hundar. Jag är förvånad över att de faktiskt lät mig öppna några av mina paket själv.

För första gången på typ 10 år övertalade vi mamma till att låta oss tända eld i öppna spisen. Jag och syrran har tjatat om det varje jul, men mamma har tre olika ursäkter till varför det faktiskt inte går:
1. Det blir så smutsigt.
2. Det ryker in.
3. Det blir så varmt.
Det är nästan så att jag måste gå och känna om askan verkligen är varm. Det känns mera troligt att jag hallucinerat om elden än att mamma faktiskt lät oss tända den.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0