Veganslyna

Sofia fyller 30 på söndag, och jag filar på en grattis-låt. Eftersom jag inte sovit på 40 timmar går det dock lite segt. Hittills har jag bara två rader:

"Med en liten taliban
uppå bemärkelsedan..."



Men det blir nog bra tillslut.

"Förlåt att jag skrattar åt dig, men du är så himla rolig!" sa min psykolog till mig idag.
Tyvärr frågade jag aldrig om det var bra eller dåligt.

Han fick mig även att inse att jag måste börja se mig själv som en hund, och behandla mig som en etolog. Jag har ju fått flertalet hundar att gå från rena skräckexempel till att älska människor och tycka att livet är helt jävla fantastiskt, nu behöver jag bara göra detsamma med mig själv. Problemet är ju att jag ljuger för hundarna, människor är inte snälla, och livet suger liksom pung, men jag får inte vara med.

I lördags var vi ett välförfriskat gäng som slirade in på Kellys och hade en helkväll. Med mig hem hade jag ett sockrigt lammkött, varför jag högljutt deklarerade för Maja "TITTA Maja, LAMMKÖTT!" när vi kom innanför dörren, i stil med ett litet barn som kommit hem med en kattunge a la "snälla, får jag behålla honom?". Boro bedömde genast lammköttet till en tiopoängare och hånglade upp honom omedelbums. Jag fick mig också en rejäl dos lammkött efter att Boro var färdig med honom, men de bilderna kommer inte att publiceras eftersom det skulle kunna klassas som barnpornografi alternativt barnarov.

Klockan 7 morgonen därpå började efterfesten klinga av, och av någon anledning kände vi oss alla rätt döende i minst ett dygn efteråt.

Cheers!

Onsdagskvällen innebar fylla precis som utlovats i Fraggelberget. Ölspelet användes som ursäkt för att prata snusk hela kvällen, och tuttar flashades i vanlig ordning.

Igår vaknade jag av att det dånade i badrummet, min första tanke var att det var mitt huvud som dånade av bakfylla, men sedan hörde jag plaskande också. En snabb titt i badrummet senare insåg jag att det sprutade vatten och badrummet var vattenfyllt. Så Den Stora Bakisdagen inleddes med att jag fick vada in i badrummet och stänga av huvudkranen. Glöm det där med bakfylleskita och dricka hinkvis med vatten, vi var utan vatten fram till kvällen då rörmokaren äntligen dök upp.

Men några bilder från onsdagen kan man väl bjuda på ändå.

Lunk påstår att jag alltid gör miner på bild. Jag förstår inte vad han pratar om.


Maja menade att hon inte alls var särskilt full.


Muntra typer.


Sofia kan iallafall försöka se munter ut.


Maja deklarerade sin kärlek till Boro. "achså Bååårååå, du ä så gölli!"

Att köra bil inne i stan i rusningstrafik är banne mig som att köra radiobil. Som tur var hade jag Lunk med mig som påpekade för mig när jag höll på att köra på andra bilar eller gamla tanter. Note to my self: Never again!

Innan man ger sig på att laga gamla slitna nitbälten som samlat damm i garderoben i åratal bör man se om de når runt detta årtusendes midja först. Det lärde jag mig idag efter att ha lagat 4 gamla nitisar, som jag sedan inte fick plats i. Note to my self: Remember that, bitch!

Käre byfånen Lunk är på visit, så nu kyler vi ölen. Välkommen!

I helgen har jag, Maja och hundarna varit i Kalmar. Men på fredagen när vi begav oss iväg så visade det sig inte vara riktigt så självklart att vi skulle iväg som man skulle kunna tro. Jag hann nämligen inte ens köra av Hisingen förrän vi krockade. Ett tag såg det ut som att vi inte skulle komma längre än så, men efter att ha sparkat till plåten och lagat bilen med diverse klistermärken jag hittade i bilen rullade vi vidare. Dock så lossnade ju lykthelvetet längs vägen, men det löste sig med lite (läs en hel del) packtejp som vi tiggde till oss på en mack. Kände mig som rena rama MacGyver där ett tag när jag stog och lagade bilen med diverse konstigheter.

Väl framme på andra sidan Sverige har hundarna visat att de är experter på att bo på hotell, och jag har varit på djurskyddsinspektörsutbildning. Nu när vi väl är hemma igen ska jag dock överlåta lagandet av bilen till någon som gör det på ett lite mer hållbart sätt. Inget fel på packtejp, men så jäkla pålitligt är det inte.

Fraggelberget börjar likna rena rama Big Brother, fast med mig som Big Mother. Intrigerna tätnar, och eftersom jag är både vuxen och har ingått (ofrivilligt) celibat så agerar jag moralkärring och medlare istället för att vältra mig i (fel) karlar.

För att befästa min vuxen-stämpel ytterligare så söker jag jobb mellan diskussionerna, rensar upp i köket, dammtorkar med en trasa som någon banne mig borde ta patent på för att den är så bra, och möblerar om mitt rum. Nu ska jag klippa lite mer häck så jag förtjänar några folköl i min nyskapade myshörna ikväll. Sa jag att jag bor i radhus, har en Volvo-kombi och hund(ar)?

Mina ben har antagit en smurfblå färg. Dryg-Sven tyckte nämligen att det var en bra idé att försöka gena genom cykeln på cykelturen igår, för att försöka fånga en fågel. Jag for såklart i backen och slog halvt ihjäl mig, och tappade självklart greppet om kopplet, varav jag fick vara ute och jaga en överlycklig jycke som njöt av sin frihet i drygt 5 timmar. Som resultat av det ser jag alltså ut som en muterad blå-dalmatiner idag.

Ibland känns mina hundar som rena rama änglarna och riktiga lydnadschampions. Mickey har liksom fått mig att inse hur underbara mina hundar är. Men nog fan saknar jag skithunden nu när han åkt hem igen.