Veganslyna

Det är ofta mycket snack och liten verkstad. Är en hund på rymmen i andra änden av landet heter det ofta att man gärna hade hjälpt till om man bott lite närmre, men när det senare rymmer en hund i ens egen stad, då är det knäpptyst. Kanske alla föreningsrepresentanter i föreningar som tar hit skygga hundar borde se det som en slags kurs (eller varför inte studiebesök?) att lägga hela livet på is för att ge sig ut och leta efter en skygg hund dag och natt i veckor/månader, och sedan lära sig av sina misstag och kanske inte ta hit fler sådana hundar? Tillslut kommer alla eldsjälar ha tröttnat, och då är det inte längre någon som fångar in hundarna åt dem. Vad händer då? Men jag har gett upp hoppet om förändringar för länge sedan. Jag kan inte komma på en enda förening jag vill stödja längre, de verkar bara vara samlingsplatser för naiva människor med stora hjärtan som inte vet bättre och inte heller vill lära sig.

Det händer inte så mycket som andra skulle finna spännande i mitt liv just nu, men ändå har jag fullt upp med saker som jag tycker är spännande. Är inne på sista terminen på högskolan (vilket jag sagt många gånger förut, men man vill ju alltid lära sig mer och det tenderar att bli en längre och längre utbildning för min del).

Idag har jag startat upp mitt examensarbete som kommer att handla om berikning för tamhund. Superintressant och något som varje hundägare borde vara insatt i, men tyvärr finns det ingen bra litteratur inom ämnet. Där kommer hundnörden Tessie in i bilden och skriver sitt examensarbete om hur man kan berika sin hunds vardag. Mina hundar ställer ivrigt upp som försökskaniner. Eller är det försöks-duracell-hundar? En sak är iallafall säker, och det är att hundarna tycker att matte börjar skolan på tok för tidigt om mornarna. De vägrar gå upp ens när jag bäddar sängen.



Samtidigt funderar jag på framtiden. Det finns så många olika vägar inom etologi och djurskydd, så mycket jag kan tänka mig att arbeta med. Hjälpa djur till en bättre välfärd kan man göra på många sätt. Frågan är hur just jag ska göra det?

Här kan man läsa ovinklad information om KCS, att medicinering inte alltid hjälper och att operation då är nödvändigt. Men det kanske inte är värt att informera sina valpköpare om, att hunden kan komma att kosta en stora summor med pengar helt plötsligt eftersom en försäkring inte kommer att täcka ögonproblem? Det kanske blir svårare att få valpen såld då? Men kallas det att vara seriös uppfödare?

Och kallas det inte lidande om valpen plötsligt blir så dålig att operation krävs, men ägaren inte har råd att hosta upp 30-40000? Ja det kan man ju fråga sig. Är det verkligen valpens liv och välmående man värnar om, borde man vara ärlig hela vägen.





De här två hundarna lider säkert inte heller enligt Kennel Skybar.
Skrämmande hur uppfödare definerar lidande.

Jag kan bli helt vansinnig på hur uppfödare försöker lura sina valpköpare.
Senast kennel Skybar, som försöker sälja en valp med KCS med "informationen" att hunden kommer må bra resten av sitt liv om man bara droppar ögonen 2 gånger om dagen. Ja på riktigt!

Ni som följt mig och Zacks långa kamp med samma sjukdom förstår vad jag menar. Rent och skärt bedrägeri.

Veterinär Fredrik Ståhlbergs rekommendation är som följer:
"Köp inte valpen.

Valpar med KCS har inte hunnit få någon autoimmun sjukdom utan har en medfödd missbildning som medför att de inte har normala tårkörtlar. Då hjälper inga mediciner. I teorin kan kanske undantag finnas men jag har aldrig mött en valp med torra ögon som har haft glädje av medicinering. Problemet kan dyka upp i vilken ras som helst men  problemet har framför allt setts hos kinesisk nakenhund och yorkshireterrier.

Det kommer inte räcka med droppar två gånger om dagen. Valpen kommer att få kroniska problem med hornhinneinflammation och återkommande infektioner. Sannolikt ett liv i ständiga plågor. Det är ingen rolig start på ett 10-15 år långt liv.

Om du vill prova själv hur det är att sakna tårvätska så håll upp ögonlocken med fingrarna i 60 sekunder. Ganska så snabbt börjar det svida och bli irriterat. Det beror på att tårvätskan dunstar från ögat och ytan börjar ta skada. Reflexmässigt vill man då blinka för attt fukta ögat igen men finns det inga tårar, ja då fortsätter plågan.

Så mitt råd är att inte köpa valpen."

 

Sugen på att läsa en uppfödares dåliga lögner om något hon uppenbarligen inte har en aning om? Varsågod.

Japp, det är jag som är den där "galna tanten". Jag kan gärna ses som galen tant, hellre det än syssla med bedrägeri och anstiftan till djurplågeri.

En liten bit utanför Kalmar, närmare bestämt Nybro, har ett seriöst katthem brunnit ner, på nyårsdagen.
Ca 25 hemlösa katter fick sätta livet till, medans det gick att rädda ungefär lika många och några sprang till skogs.

De är i stort behov av hjälp för att kunna hålla de katter som är kvar, samt bygga upp verksamheten igen.
Jag tycker det är så fruktansvärt, vi har nära kontakt med kvinnan genom djuraffären jag jobbar i, vi har skänkt kattmat och klösträd till dem i den mån det gått.
Om du har något du kan avvara hemma, så ta kontakt med dem via hemsidan;
Länk

Lista över saker katthemmet behöver:

Kattmat
Royal Canin Intestinal blöt- och torrfoder (AKUT)
Hills ID blöt- och torrfoder (AKUT)
Vanlig kattmat (blöt- och torrfoder)

Byggmaterial/bodar
Arbetsbodar
Brädor och lister
Nät till rastgård
Plasttak till rastgård
Reglar
Stolpar till nätet
Spik och skruv

Kattsaker
Feliway (både spray och adapter, finns på apoteket)
Borstar
Burar
Kammar
Kattgodis
Kattoaletter
Klotång
Klösmöbler och klätterställningar
Leksaker
Mattunnor

Sjukvård/medicin
Avmaskningsmedel
Bomull/bomullspads
Desinfiktionsmedel
Handsprit
Styngsax
Tops

Rengöringsprodukter/städ/ förbrukning
Bestick (ej plast)
Dammsugare
Diskborstar
Förvaringslådor (ungefär sådana som IKEA har)
Hushållspapper
Pumptvål
Virkon

Kläder/tyger
Rena handdukar och badhanddukar
Gamla örngott
Lakan
Plasttofflor eller liknande
Skyddskläder (t ex joggingoverall (st: M, XL och XXL)

Kan ni hjälpa oss med något av detta kan ni maila till Jenny på:
mail så förmedlar hon telefonnr till Mia som levererar material till katthemmet.

Det går också bra att skicka sakerna direkt till katthemmet:

Katthemmet Kompis
Maritha Fernström
N. Svalehult 230
382 96 Nybro.

Vill ni hellre skänka en slant?
Ni som hellre vill skänka en slant kan sätta in ert bidrag på vårt PG-konto: 35 74 82-9. Kom ihåg inget belopp är varken för litet eller för stort. Tack på förhand.

Bor du inte nära så är ett tips att beställa produkter från exempelvis Foderbilen eller Olivers som då levererar allt till katthemmet.

Hade detta skett i Sverige hade kvinnan som håller alla dessa hundar åkt dit för djurplågeri så att det small om det och fått djurförbud.
Nu pågår detta i Spanien och har så gjort i alltför många år. Folk hyllar personen i fråga och tycker hon är fantastisk som räddar dessa hemlösa hundar och tar så väl hand om dem. Folk tror att de gör en god gärning som adopterar hundar från henne, när sanningen är att de enbart stödjer djurplågeri.

Djurplågeri?
Se den nakna sanningen här.
Låt mig presentera Julie Rescue.

Salli gnäller över att det är något fel på min blogg.
Jag kan inte annat än hålla med.
Den skriver inga vettiga saker av sig självt när jag inte gör det själv.
Skitkonstigt.

Jag är ju fullt upptagen med att hata mänskligheten, då kan väl bloggen åtminstone sköta sig själv?

Ibland blir jag helt enkelt så trött på människor.
Igår fick en underbar hund somna in i onödan.
Ja, ägaren valde att åka och avliva honom utan min vetskap, trots att jag hade ordnat ett nytt hem och allt.
Folk sätter inte värde på djurs liv.
Folk kan stå där och skryta om att de minsann inte äter kött för att de värnar om djuren, men sina egna djur kan man minsann avliva när allt inte flyter på helt perfekt längre och jag inte kan trolla fram nya hem på en sekund.
Det tog mig knappt 2 timmar att hitta en lösning i akut läge.
Helt förgäves. Det nya hemmet var nämligen inte i stan, och att jag behövde några timmar på mig att ordna en transport dög tydligen inte. Vips så fanns inte hunden mer.

Sa jag att jag hatar människor?

Ibland undrar jag varför jag håller på med omplaceringshundar och ska engagera mig i allt hela tiden. Det gör så jävla ont när folk inte bryr sig om djuren. Men varje gång man hittar ett nytt hem åt ett djur i behov av det så triggas man till att fortsätta. När sådana här saker händer vill man dock bara gräva ner sig alternativt gå lös med basebollträ.

Äntligen är det dags, på onsdag ska de upp i rätten.
Anser man att en ko som ser ut såhär är välskött ska man inte ha djur.



Vad som irriterar mig näst mest, efter faktumet att vissa kan behandla djur på det här sättet, är hur satans trögt vårt rättssystem är. Vi omhändertog 7 kor och 3 kalvar i maj 2008, åtalet var klart samma vecka, och nu, 1,5 år senare kommer det upp i rätten. Helt sjukt är vad det är. I 1,5 år har personerna som vanvårdat dessa djur så pass att de var nära att självdö fått fortsätta sin djurhållning i väntan på rättegång.

Det finns inga alternativ, det SKA bli en djurplågeridom och djurförbud, annars är det verkligen något seriöst fel på vårt rättsystem.

http://www.dt.se/brottsplats/article494374.ece
http://www.dt.se/nyheter/mora/article312005.ece

Jag håller på att gå igenom alla Lovice's veganglassar. 6 smaker finns det:
*Gammeldags vanilj
*Jordgubbsrippel
*Nougat och choklad
*Vanilj och choklad
*Blåbärsrippel
*Laktritsrippel

Hittills har jag smakat de fyra förstnämnda. Helt okej, men inget jag kände "OMG jag måste springa och köpa 10 paket till omedelbart!" om. Tofulines glass regerar fortfarande.

Får se vad jag tycker om de sista två. Lakritsrippeln ska tydligen vara underbar sägs det.

Nu börjar konsekvenserna av kycklingskandalen att visa sig. Kycklingkonsumtionen rasar. Hade det skett på grund av människors medvetenhet om djurens lidande i köttproduktionen hade jag jublat. Nu hurrar jag inte det minsta. Konsekvensen för djuren i denna skandal är att miljoner kycklingar dött i onödan, endast för att brännas upp. Samt att konsumtionen av annat kött ökar. Visar det sig att djurrättsaktivister ligger bakom förlorar djurskyddsdebatten ännu fler åhörare, vilket vore oerhört tragiskt. Vad vore då nästa steg, att uppretade köttätare lägger glas i tofu? Inte kommer då köttätare att bli veganer på grund av saboterat kött iallafall. Snarare tvärtom. Skulle djurrättsaktivister ligga bakom detta skulle vi som driver en vettig djurskyddsdebatt förlora trovärdighet, och stämplas som någon form av terrorister, på grund av några sjuka människors idiotiska idéer. Som jag skrivit i tidigare inlägg, jag hoppas innerligt att någon annan ligger bakom detta.

Apropå kycklingskandalen som pågår.

Jag hoppas innerligt att det inte är några mindre begåvade djurrättsaktivister som ligger bakom det hela. För det finns verkligen inget att vinna på det. Tänker man i ungefär 2 sekunder kommer man fram till att det troligen skrämmer en hel del människor från att äta kyckling. Tänker man några sekunder till inser man dock att:
1) En jävla massa kycklingar dör i onödan och eldas nu upp.
2) Bara för att folk inte vågar äta kyckling så innebär det inte att de springer till närmsta butik som säljer sojakött eller tofu och påbörjar sitt liv som veganer.
3) Inte en jävel blir varse om hur djuren har det i köttindustrin, vilket är den vettiga anledningen till att sluta äta kött. Inte för att några puckon stoppar glasbitar i köttet.
4) Veganernas, djurrättarnas och djurskyddarnas redan dåliga rykte blir ännu sämre, och folk får ännu svårare att lyssna och ta till sig av pågående debatter om djurskyddet. För varje gång aktivister ställer till något blir det svårare att föra en vettig djurskyddsdebatt och få vanliga Svenssons att ta till sig av den.

Personligen tar jag avstånd från militanta veganer. De utgör en ytterst liten bråkdel av veganerna, men ställer till så sjukt mycket för oss alla andra. Ingen kommer att bry sig mer om djuren bara för att en korvvagn brinner, minkar släpps ut, eller kött förstörs. Ingen. Den enda vägen till att öppna folks ögon är att föra en vettig debatt om djurskydd. Det hjälper inte att skrika "kött är mord" och kasta blod på förbipasserande.

Många gånger har man fått skämmas över djurrättsrörelsen. Jag hoppas innerligt att jag slipper det den här gången, att det är någon köttätande psykopat som visar sig vara den skyldiga till det här satans kycklingskämtet. Eller rejäla missar i produktionsledet, vilket inte skulle förvåna mig det minsta. Alternativt rejäla missar i foderproduktionen.

Det är förvånansvärt hur människor konsumerar odlad lax i tron att den skulle vara bättre än vildfångad fisk, med tanke på våra utfiskade hav. Laxar är rovdjur, och en odlad lax matas med fiskmjöl och fiskolja från viltfångad fisk. För att tillverka ett kilo lax går det åt 2,5 kilo viltfångad fisk. Odlade laxar är således ett större hot mot våra utfiskade hav än vad den viltfångade fisken är.

Uppdrag granskning tog upp detta ikväll, och jag hoppas att det får folk att öppna ögonen, och välja andra maträtter, maträtter som inte går tvärtemot hållbar utveckling. Jag hoppas även att matbutikerna tar sitt ansvar i frågan. Många matbutiker har slutat sälja rödlistad fisk, men säljer istället stora mängder lax, vilket går helt emot deras så kallade policy.

Jag läste en bra insändare idag gällande bland annat leishmania och hysterin som skapats i Sverige nu helt i onödan. Jag tar mig friheten att citera den, då jag tycker att alla borde läsa den, speciellt de som nu sitter och är rädda för våra spanska gatuhundar:

"I Uppdrag granskning den 14/1 och 28/1 fick vi veta att en dam här i Spanien försörjer sig på att vanvårda hundar som hon sedan säljer till bland annat Sverige. Här är jag helt enig med Uppdrag granskning. Det rör sig om ett vidrigt djurplågeri och kärringen måste stoppas.

Sedan fick vi veta att några av dessa hundar bär på den dödliga sjukdomen Leishmania vilket säkert är sant. Men när man sedan, i äktsvensk anda, reser farhågor att denna sjukdom kan komma att drabba människor i Sverige är jag däremot mycket skeptisk.

Jag och min fru har talat med två veterinärer och anlitat en kvinna som arbetat som tolk på den stora vårdcentralen i Fuengirola. Tolken har sedan talat med ett par erfarna läkare som i likhet med henne själv aldrig mött en mänsklig Leishmaniapatient.

För tre år sedan dog en av våra S:t Bernhardshundar i just Leishmania. Sedan veterinär ställt diagnosen tog vi hem den. Vi låg på golvet och kelade med vår 90-kiloshund i fyra månader innan vi lät avliva honom.

Leishmania i olika former orsakar globalt 55.000 dödsfall årligen bland människor i 88 länder. Värst drabbat är Indien, Bangladesh, Brasilien, Nepal och Sudan. Smittämnet består av encelliga urdjur, protozoer som sprids via värddjur till människor och hundar. Detta värddjur är en 2-3 millimeter stor sandmygga av släktet Phlebotomus. Protozoerna utvecklas i myggans tarm och överförs vid stick. Smittämnet kan inte överföras från hund till hund eller från hund till människa utan sandmyggan som mellanvärd. När det gäller människan så fordras det att hon är undernärd med mycket dåligt immunförsvar för att hon skall insjukna. Bland Spaniens drygt 40 miljoner människor smittas tre till fyra personer om året sedan de stungits av myggan. Det rör sig om individer med en viss hudsjukdom och vars immunförsvar brutits ner av undernäring.

Vår veterinär berättade för oss om en undersökning som man genomförde på en hel by i närheten av Granada. Man tog blodprov på drygt 300 personer. 13 av dem bar på antikroppar mot Leishmania vilket innebär att de varit smittade men att deras immunförsvar klarat av det hela utan att de själva ens märkt någonting.

I Uppdrag granskning utfrågades två svenska medborgare som båda drabbats av sjukdomen och jag tvivlar inte det minsta på deras uppgifter. I det ena fallet rörde det sig om en dam i 30-årsåldern som smittades som spädbarn här i Andalusien, i det andra fallet om en man som insjuknade som soldat i Afganistan. Jag vet bara att det är två mycket sällsynta fall..

Att sjukdomen skulle drabba någon i Sverige är uteslutet. För femton år sedan läste jag att Sandmyggan, som krävs som mellanvärd, inte finns norr om staden Lyon. Sedan dess har den spridit lite österut då man nu funnit enstaka exemplar i södra Tyskland. Om klimatet förändras så att sandmyggan invandrar till Sverige så krävs det också att svenska medborgares immunförsvar försämras katastrofalt. Det är då större risk att drabbas av Malaria för det värddjuret, Anofelesmyggan, finns åtminstone i Sverige.

Om man nu, i trygghetsnarkomanernas land, skall varna för att sjukdomen Leishmania skall drabba svenska medborgare så finns det mycket större anledning att avråda svenskar från att någonsin resa till södra Tyskland eller längre söderut. Jag beundrar den modiga och dödsföraktande reporter som vid två tillfällen vågat besöka hundgården där reportaget gjordes ty där finns såväl sjuka hundar som sandmyggor och smittämne.

Bengt Sändh
Campo Mijas
Spanien".

Travtränarna på Mantorp vill få banveterinären att avgå, eftersom han "fokuserar på fel saker". Detta efter att veterinären framträdit i bland annat Kalla Fakta och berättat om djurplågeriet på travbanan. Men det kanske är dags för travtränarna att avgå istället? Folk som anser att hästar som tex blöder i munnen efter ett travlopp mår bra borde inte få komma i närheten av djur över huvudtaget.

På begäran från min gumgubbe kommer nu en uppföljare till föregående alkohol-inlägg som tipsar om öl.

Öl bryggda enligt svensk, tysk och tjeckisk tradition är normalt veganska. Öl från tex Carlsberg, Pripps, Falcon, Åbro, Spendrups, Jämtlands bryggeri och Ystad bryggeri är veganska. Bryggerier som brygger enligt den anglosaxiska traditionen använder husbloss alternativt vanligt gelatin, och gör alltså inte vegansk öl. Det finns svenska bryggerier som brygger enligt den traditionen, exempelvis Dugges bryggeri.
En lång lista på veganska ölsorter finns här.

Vad många inte tänker på är att alkohol inte alltid är vegansk. Nu tänker jag inte på uppenbara saker som mjölkdrinkar eller sådant som Baileys, utan på tex öl och vin. Speciellt mörk öl är sällan vegansk. Mycket öl har laktos i sig (speciellt mörk), och många bryggerier klarar ölen med gelatin. Ale och stout klaras oftast med husbloss (gelatin av fisk). Guinness tex har ingen veganöl. De flesta svenska ljusa öler är dock veganska. Portvin är oftast klarade med gelatin och/eller äggvita.

Enligt Systembolaget är följande viner veganska:

Vita
6231 Ecologica Santa Florentina Torrontés Chardonnay 57:-
6906 Carl Reh Organic Riesling 67:-
12502 Dolce Vita Soave Borgoletto 69:-
28006 Neethlingshof Sauvignon Blanc 84:-
5688 Jurassique Chardonnay 87:-
5588 Petit Chablis Domaine Sainte Claire 97:-

Bag-in-box
2320 Inycon Inzolia Viognier 184:-

Rött
32205 il Nostro Rosso del Salento 48:-
6512 Ecologica Shiraz 59:-
12507 Vila Santa 96:-
16381 Peter Lehmann The Barossa Shiraz 119:-
3745 Dolce Vita Monica 69:-
22350 Tommasi Amarone della Valpolicella Classico 242:-
22562 Seghesio Sonoma Zinfandel 159:-


Trevlig helg på er!

Nu är det många år sedan folk rasade mot Belgian Blue -"monsterrasen" med genetiska defekter som ger dubbelbindning av muskelvävnad. De inre organen är förminskade, bäckenet likaså, och korna kan inte kalva naturligt utan måste förlösas med kejsarsnitt. Rasen är djurskyddsenligt förkastlig.



Vad många inte vet är att Belgian Blue sedan 1997 finns i Sverige. ATL rapporterade redan 2006 att det fanns minst 50 Belgian Blue i Sverige, och att minst ett 70-tal gårdar korsbefruktade vanliga kor med Belgian Blue. De kalvarna räknas som blandraser, men ingen får veta mellan vilka raser. Köttet säljs i svenska butiker som vilket nötkött som helst. Minst 150 ton kött från Belgian Blue såldes i svenska köttdiskar under 2006. Frågan är hur mycket detta ökat de senaste 3 åren? Ingen verkar veta.

Konsumenterna har ingen möjlighet att välja bort köttet från Belgian Blue, eftersom köttet endast ursprungsmärks, det vill säga, de kan se att köttet kommer från Sverige, inget mer. 2006 nämnde jordbruksministern möjligheten att rasmärka kött, men inget har hänt och debatten har tystnat. Belgian Blue är här för att stanna.

Efter att svenska folket blivit förskräckta över att merparten av allt dun kommer från levande fåglar insåg jag att jag antagligen sitter på kunskap om djurindustrin som för mig är självklar, men som långt i från alla andra känner till. Idén om att ta upp några för mig självklara faktum inom djurindustrin dök såklart upp ganska snabbt. Det är dock lite svårt att komma på vad som kanske inte alla känner till, då det för mig är lika självklart som att kaffe är svart och jorden är rund, men jag ska göra ett försök. Har någon tips om vad jag borde ta upp så är det självklart välkommet.

Det jag funderat på hittills är förekomsten av Belgian Blue i Sverige, fjäderfähållning som strider mot djurskyddslagen men ändå är tillåten, pälsfarmer, och hållande av draghundar i Sverige.

Jag ska dock börja med att försöka bemästra influensan. Mitt hundägar-samvete tvingade ut mig i skogen i drygt en timme så att hundarna iallafall skulle få röra sig lite. Under hela promenaden kände jag mig redo att lägga mig under en gran och ringa ambulanshelikopter. Men jag kom hem tillslut! Jag lever än, och tro mig, jag känner verkligen att jag lever.

Jag måste faktiskt säga att det är skönt att folk äntligen reagerar över dun-industrin. Vad som kom fram i kvällens program är visserligen inget nytt, utan har varit känt i över tio år. Dock har väl Kalla fakta större genomslagskraft än vad de som tidigare granskat industrin har -dvs diverse djurrättsorganisationer. Tyvärr. Folk borde ha lyssnat och reagerat tidigare.

Förhoppningsvis så kommer folk nu att handla mer medvetet, och jag hoppas att Åhlens tex håller sitt löfte om att avbryta samarbetet med alla leverantörer som inte kan garantera att dunen kommer från slaktade fåglar -dvs Åhlens kommer få lov att avsluta all försäljning av dun då detta inte går att garantera för fem öre som industrin ser ut idag. Tragiskt är dock att Jysk öppet ljuger i sitt uttalande (länk), då en av deras leverantörer i programmet erkände att deras dun bland annat kom från fåglar som plockats levande.

Missade du kalla fakta? Läs och se mer på deras hemsida. Nästa veckas program kommer också att handla om dun-industrin. Jag kommer att sitta bänkad då med.

I morgondagens Uppdrag granskning återvänder de till Julie Rescue, för att ta upp mer felaktigheter organisationen sysslar med. Jag kommer följa programmet med spänning för att se om något av det jag tagit upp i tidigare inlägg gällande vad jag saknade i förra programmet tas upp.

Djurens Rätt har efter programmet om Julie Rescue tagit en mycket konstig ställning gällande gatuhundar, då de på sin hemsida avrådde folk från att adoptera utländska hundar överhuvudtaget. Hur en förening som säger sig arbeta för djurens rättigheter kan ta ett sådant ställningstagande är skrämmande, då de grundar det på felaktigheter hos EN förening. De bör istället klargöra vikten av att vända sig till seriösa omplaceringsverksamheter, och eventuellt ge exempel på några sådana. Med sitt uttalande visar de enbart hur oinsatta de är i ämnet. Mer om detta då jag diskuterat klart detta med Djurens rätt. Deras tidigare kommentar är för närvarande bortplockad från hemsidan, och jag hoppas innerligt att de sätter sig in i ämnet ordentligt innan de kommer med nya grundlösa uttalanden. Annars kommer jag att efter snart 20 års medlemsskap begära utträde ur Djurens rätt. Detta är jag inte ensam om, många har redan gjort det, och många väntar på ett nytt uttalande från djurens rätt innan de fattar sitt beslut om fortsatt medlemsskap.