Veganslyna

Soraya är på rymmen i Malmö sedan i onsdags (21/7). Hon försvann från Sorgenfri, sågs mellan Jägersro och Rosengård i torsdags kväll (22/7), vid Möllevångstorget lördag kväll (24/7), samt vid Mobilia 14.30 i söndags (25/7). Hon är mycket skygg, så försök inte fånga henne om ni inte är bombsäkra på att få tag i henne, notera tid och plats och kontakta husse snarast. Hon kan eventuellt visa intresse för andra hundar och vilja leka med dem, och kommer hon tillräckligt nära för att man bara ska kunna greppa tag i selen kan det vara en möjlighet. Annars ber vi er att inte försöka, då det bara skrämmer henne ytterligare.

Hon ser ut som en vit tunn schäfer och har svart sele.

Alla observationer tas tacksamt emot. Ring husse Ramzi på (bortredigerat).
Kan ni hjälpa till i sökandet så kontakta mig via mail (bortredigerat) för mer information samt karta.



Jag kommer att åka ner nästa vecka och organisera sökandet, vill någon åka med från Göteborg så hojta. All hjälp behövs.

Idag går mina tankar till Anna, Caroline och Sky. Sky som abrupt avslutade sitt alldeles för korta liv i en tragisk olycka, och Anna och Caroline som lever kvar i tomheten efter sin älskade vän. Livet är orättvist, döden lurar bakom hörnet och slår till när man minst anar det. Det finns inte ord nog att beskriva smärtan, sorgen och saknaden efter en älskad vän.

För ett år och tre dagar sedan avslutade min älskade Spike sitt liv på samma tragiska sätt. För ett år och tre dagar sedan bar jag min älskade vän längs motorvägen, helt förblindad av tårar. Den smärtan önskar man inte ens sin värsta fiende.

Vila i frid Sky. Hälsa våra andra älskade ängladjur på andra sidan regnbågsbron.

Idag har jag och hundarna klättrat över klippor, stenmurar, stockar, och vandrat i rent ut sagt vidrig terräng i flera timmar. Men vi hade det trevligt och speciellt Ellie älskar att fara fram som en bulldozer på tjack genom terräng som ser helt omöjlig ut. Pricken över i för både tvåbenta och fyrbenta är att äta en massa blåbär. Varför jag däremot fick för mig att plocka en hel kasse med kantareller vet jag inte, jag hatar ju att rensa skiten. Men nu är allt rensat och tredje och därmed sista omgången ligger i stora wokpannan på förvällning. Blir mycket kantarellmat framöver med andra ord.

Jag har en skön hemmahelg. De flesta är antingen utomlands, hos släkt, eller jobbar. Så nu får jag gjort saker. Pyssel, böcker, pilla med datorn, lyxmiddagar åt mig själv. Huset har blivit skrubbat rejält. Ja, jag använde till och med tandborste i hörnen i badrummet. Jag har seriöst blivit tant. Fast en tant full av energi och livskraft.

Hade jag haft en lista över saker som aldrig upphör att förvåna mig vore den lång vid det här laget. Men mer om det någon annan gång. Tills vidare får ni nöja er med att jag är den Allvetande Skräphögen som är allt och vet allt. Sprak och fest och färg, i vårt Fraggelberg.

Idag skippade jag vi-låtsas-vara-kulturella-planen om museer med Kaysa och Elin och bestämde mig för att vara hemma och bara umgås med mig själv lite istället. Minns inte när jag gjorde det en hel dag sist, måste ha varit helgen när alla var på Punk Illegal, jag hade feber och var hundvakt till halva stan. Så det kändes som att det var på tiden. Jag älskar att umgås, hänga i gäng och hitta på massa saker, men ibland måste man sitta stilla och andas lite också. Nåväl, nu har jag andats och softat, och njutit av att i lugn och ro sitta på altanen och beskåda när Ellie skördar sina jordgubbar. Ja, han har ju ett eget jordgubbsland. Det var mitt från början, men han sparade aldrig några åt mig, så jag fick sätta ett till land åt mig på framsidan som han inte kommer åt. Nu är vi båda nöjda. Sedan förra året har Ellie även en hallonbuske. Det har inte jag. Men så länge Ellie är glad är jag glad.


Min trädgårdsmästare bland sina jordgubbsplantor.

Imorgon blir det svullo-dag med Pernilla och planerande inför vårt blivande samboskap. Hon kommer att bo här på heltid, och Halle ungefär på halvtid. Ska bli skönt att ha Halle i huset igen, och Pernilla kommer jag definitivt också gilla att ha här. Kollektivkrånglet löst, jag har värvat två av mina stora favoriter i gänget. Den här vintern kommer bli så mycket bättre än den förra. På många plan.

Ibland har man flyt.

När jag pratade med Halle runt lunch så var det världens oväder i den änden av stan. Härute på the Island var det strålande solsken. Jag, Stina och sju hundar begav oss mot Gamlestan på SOS Animals hundträff, och väl där var det minsann fint väder också. När jag skjutsade hem Halle, Ramzi, George och Soraya började det bli lite sämre (dagens första vända till Hammarkullen), och hemma på Hisningen syntes det att det regnat som sjutton, men självklart var det fint när jag kom hem. Efter lite vila hemma på soffan fick jag kasta mig i bilen och åka mot Järntorget, för Halles buss hade bestämt sig för att dö där, mitt på motorvägen. Vi lekte epatraktor-tåg genom hela stan (dvs bogserade bussen, min andra tur till Hammarkullen för dagen). När jag kom hem igen hade det självklart regnat igen, men som vanligt i mitt flytiga liv var det ju fint när jag kom hem. Hah! Dessutom vann jag ett presentkort på 1000 spänn. Bra dag!

Förövrigt vet vi nu också att det får plats 9 hundar och 4 människor i min bil. Det ni!

Ellie var såklart i vanlig ordning den mest väluppfostrade hunden på träffen.


Vad har jag annars gjort sen sist? Hm. Dansat disco!


Dokumenterat andras danstalanger:


Så har jag ju självklart varit trevlig också, det är jag ju jämt. *host*


Nu ska jag göra ett tappert försök att hålla mig på Hisingen i åtminstone två dagar. Jag tenderar ju dock att hamna i Hammarkullen av alla möjliga och omöjliga anledningar, så man ska inte hoppas för mycket.

Det här må låta helt vansinnigt, men en gång i tiden hade jag en väldigt god vän. Han hette Brue och var en Mercedes Benz 240d född 1980. Många långa spännande resor gjorde vi tillsammans, innan det elaka vägsaltet blev hans död. Hela underredet hotade att ramla loss, så han fick sin sista vila i Dalarna. Där står han i pappas maskinhall, och ibland tittar jag in och ger honom en kärleksfull klapp. Tänk, jag får tårar i ögonen av att skriva om Brue! Han hade personlighet, och en förkärlek till Värmland av okänd anledning. Var och varannan gång vi körde genom Värmland bestämde han sig för att stanna där. En gång kastade han till och med av sig bromsarna i sin desperation över att få bo i Värmland. Fast för det mesta hostade han bara loss generator-remmen lite. Jag saknar den gamle egensinnige galningen, trots alla duster vi hade genom åren. Han levde sitt eget liv, min kärlek.

Här har han precis kastat av sig bromsarna i hopp om att få stanna i Värmland:


Den gången jag var som tjurigast på Brue var när han stannade mitt ute i ingenstans i Värmland dagen före julafton och det var sjukt kallt. Men många gånger har vi suttit såhär tillsammans i solskenet i väntan på assistans:


Sedan ett tag tillbaka kör jag en familjepulka, även känd som en V70. Den är inte speciell nog att ha ett eget namn, och den bara bråkar och går sönder på de dyraste sätt hela tiden. Idag lämnade jag in den på verkstad för sista gången, nu ska den banne mig väck! Jag ska skaffa mig en riktig bil, dvs en Mercedes av samma modell som gamle Brue. Den kommer aldrig kunna ersätta Brue, men den kommer vara ett bra mycket bättre substitut än den jäkla familjepulkan. Jag vet redan vad den ska döpas till. Maffia.

Jag lever värsta lyxlivet just nu, helt gratis. Frysen är knökfull med dumpstrat bröd i alla de möjliga sorter, bara att välja och vraka. Jordgubbarna och smultronen växer som ogräs, och ruccolan likaså. Kantarellerna börjar komma upp i skogen, blåbären med. Jag omges av fina människor som kan konsten att göra dagarna ännu trevligare, och jag och min "hemliga" blivande sambo har storslagna planer inför hösten. Det ska byggas och trixas och inredas och fixas och ha ett finrum med pysselverkstad och hela faderullan.

För att göra saken ännu bättre så har man ju nära till havet också.

Konsten att äga en boll.


Boro på jakt efter kräftor och fiskar.


Full rulle över klipporna.


Bus på klipporna.


Om att försöka kalla in en boll.

Gillar den där känslan jag haft rätt länge nu på mornarna när jag vaknar, känslan av att man har en bra dag framför sig. Tyvärr så visar det ju sig vara helt fel ibland, typ idag.
Fick en 2:a på besiktningen, nitiska jäkla snubbe som inte diggade mina bromsar. Ofta man behöver bromsa, jag gasar ju bara.
Så skulle jag införskaffa mig en billig ful toasits eftersom något smartskal satt sönder vår på fyllan, men de var ju såklart slut, så man får balansera på toan ett tag till.
Krångel med kollektivtjosan, eftersom Megan aldrig kan bestämma när hon kommer till Sverige och hämtar sina saker, så jag kan inte heller leta efter någon som ska ta över rummet, eftersom jag inte kan säga när det faktiskt blir tomt. Toppen. Jag och (hemlig person tills vidare) planerar syjunte-kollektiv, men den planen lär ju också skita sig med tanke på vilket flyt jag har just nu.

Tanken var att smyga iväg och flirta med Olas symaskin senare så nitvästen blir klar nångång, men som dagen sett ut hittills skulle jag väl ändå bara sy av mig tummen. Kanske lika bra att lägga sig och sova tills imorrn. Går jag ut i skogen med hundarna lär jag väl få ett träd över mig trots att det är vindstilla. Eller så blir jag mördad av Skogs-Mulle. Vore visserligen en befrielse en dag som denna.