Vårtecken

Mitt i snökaoset ser jag vårtecken i form av snygga karlar som poppar upp överallt när man minst anar det. Det enda som krävs är att man själv går runt i sunkiga skitiga kläder och ser allmänt nedgången ut, då är de plötsligt överallt, som vitsippor om våren.

Annars är jag mest nere i ett svart hål där allt är tråkigt och jag hatar allt och alla utom hundarna som är mitt livselixir. Jag har utvecklat allergi mot människor och deras allmänna tro på att det är en mänsklig rättighet att bete sig som rövhål. Så jag umgås med hundarna, hundarna och bara hundarna för tillfället. Ja och Maja då, men hon räknas inte till arten människa eftersom hon faktiskt är snäll.

Det gamla uttrycket "älska mig mest när jag förtjänar det minst, för det är då jag behöver det mest" verkar ha glömts bort för länge sedan. Och då väljer jag att glömma bort människor som glömt det.

Så till veckans bästa konstaterande:

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0