Veganslyna

Det här må låta helt vansinnigt, men en gång i tiden hade jag en väldigt god vän. Han hette Brue och var en Mercedes Benz 240d född 1980. Många långa spännande resor gjorde vi tillsammans, innan det elaka vägsaltet blev hans död. Hela underredet hotade att ramla loss, så han fick sin sista vila i Dalarna. Där står han i pappas maskinhall, och ibland tittar jag in och ger honom en kärleksfull klapp. Tänk, jag får tårar i ögonen av att skriva om Brue! Han hade personlighet, och en förkärlek till Värmland av okänd anledning. Var och varannan gång vi körde genom Värmland bestämde han sig för att stanna där. En gång kastade han till och med av sig bromsarna i sin desperation över att få bo i Värmland. Fast för det mesta hostade han bara loss generator-remmen lite. Jag saknar den gamle egensinnige galningen, trots alla duster vi hade genom åren. Han levde sitt eget liv, min kärlek.

Här har han precis kastat av sig bromsarna i hopp om att få stanna i Värmland:


Den gången jag var som tjurigast på Brue var när han stannade mitt ute i ingenstans i Värmland dagen före julafton och det var sjukt kallt. Men många gånger har vi suttit såhär tillsammans i solskenet i väntan på assistans:


Sedan ett tag tillbaka kör jag en familjepulka, även känd som en V70. Den är inte speciell nog att ha ett eget namn, och den bara bråkar och går sönder på de dyraste sätt hela tiden. Idag lämnade jag in den på verkstad för sista gången, nu ska den banne mig väck! Jag ska skaffa mig en riktig bil, dvs en Mercedes av samma modell som gamle Brue. Den kommer aldrig kunna ersätta Brue, men den kommer vara ett bra mycket bättre substitut än den jäkla familjepulkan. Jag vet redan vad den ska döpas till. Maffia.