Veganslyna

Skönt att andra tar på sig att sparka folk i häcken ibland så att jag slipper. Tänk, det finns en gnutta moral och stake kvar i endel människor ändå. Jag har dock fortfarande lite panik över hur allt ska lösas till hösten, men samtidigt är det rätt spännande att förändra livet rätt rejält.

Ellie är fit for fight igen och ränner runt i skogen på sitt vanliga helgalna sätt. Hältan var falskt alarm och det tackar vi för. Vem man nu ska tacka, Murphy för att han tittade bort ett tag kanske? Så har jag också kommit på en sak Ellie faktiskt måste få göra såhär på ålderns höst, och det är att träffa sin favoritpappa genom tiderna igen. Kom på det häromnatten när han lite otippat ringde bara sådär precis när jag skulle till att sova. Ellie blir ju galen på mig varje gång vi åker förbi orten där han bor utan att stanna, så nästa gång kanske jag får ta och lyda Ellie istället. Frågan är vad Ellie tycker om att pappan med stort P skaffat en egen hund, och att Ellies boll antagligen är uppäten eller borttappad sedan länge. "Tappat! Borta! ÄÄÄLI!" som Svea skulle sagt. Svea är en smart brud, vars bordsskick är direkt nerärvt från mig.


För övrigt har jag också lärt mig att pepparrot smakar skit i gratäng om den inte blir helt färdig. När jag petat ut alla bitarna ur gratängen var maten kall och efter en halv portion tog jag en banan istället. Ofrivillig bantning tror jag det kallas.