Veganslyna

På söndag kan man se säsongsstarten av Kalla fakta, som då granskar dun-industrin. Deras granskning har visat att miljontals fåglar plockas levande för att folk ska få dun till sina jackor, täcken, kuddar, möbler, etc. Sådant djurplågeri är förbjudet enligt europeisk lag, men ändå får detta fortgå, och dunen säljs bland annat till europeiska konsumenter. Sverige använder inte dun från slakterier, utan merparten av dunet som används i svenska produkter importeras från länder som utövar denna form av djurplågeri. Att köpa en svensk produkt är ingen som helst garanti för att dunet inte kommer från denna förskräckliga industri. Det borde inte vara tillåtet att i Sverige sälja produkter innehållande dun och fjädrar plockade på ett sätt som bryter mot djurskyddslagen.

Kolla på Kalla fakta på söndag, och fundera över djurplågeriet du stödjer när du köper produkter med dun i. Är det något du verkligen vill stödja? Om du undrar hur det känns för gässen kan du testa att rycka loss allt hår på ditt huvud i några snabba hårda drag. För att inte tala om själva hanteringen och djurhållningen i sig.

När man pratar om Dalarna kan man dra den generella slutsatsen att jägare = varghatare i de allra flesta fall. Här i Mora har det varit allmänt gnälligt över att en av Mora-vargarna uppehållit sig i byarna stundtals, och nu är folk givetvis rädda för att deras barn ska bli uppätna. Sådant gör ju vargar hela tiden, det vet ju varje varghatare. Senast det hände var dock på 1800-talet. En gång, vad jag kan dra mig till minnes.

Det komiska är att jägarna lägger ut slaktrester överallt i skogarna alldeles i närheten av bebyggelsen. De bjuder alltså in rovdjuren till bebyggelsen. Kanske vore dags att använda den där köttklumpen bakom pannbenet istället? Så länge man ber rovdjuren att komma in i byarna har man ingen rätt att gnälla när de väl kommer hit, faktiskt. För att dra ett exempel så hittade jag tre högar med slaktrester på dagens promenad, alla max 500 meter från närmsta hus. Är jägare allmänt efterblivna, eller vad är problemet?

Vissa människor borde verkligen inte få ha djur. Bland annat matten till denna hund:


Angående hans vikt: "matte säger att han inte på något sätt är osund eller lider av sin vikt".
Hunden ser för fan ut som en tunna. Nu är visserligen denna hund långt ifrån det värsta jag sett, men jag reagerar starkt på att matten inte ens är medveten om att hunden är rejält överviktig. Att övergöda sina djur är lika illa som att svälta dem. Fattar man inte det kanske man borde satsa på en porslinshund istället.

Läs hela artikeln här.

Till att börja med vill jag gällande leichmania tillägga att sjukdomen endast är kronisk bland hundar, och på exempelvis människor är lätt att bota. I ett utvecklat land som Sverige är det därför inte tal om några epidemier. Se på tex Spanien, där sjukdomen funnits länge. Är det någon som kan dra sig till minnes hur folk dött som flugor i Spanien av en leichmania-epidemi? Nej, för det har inte hänt.

För att återgå till Julie Rescue så saknade jag i programmet något om Cantalobo, räddningscentret som Julie samlade in pengar till att bygga för några år sedan. Tanken var att Julie Rescue skulle flyttas dit. Men vad hände sedan? Julie Rescue står kvar. Cantalobo är byggt och i bruk, men utan samröre med Julie Rescue. Detta förvånar säkerligen många som skänkte pengar till Julie Rescue, öronmärkta till Cantalobo. Och varför drivs nu detta center av andra, och inte av Julie Rescue som det var tänkt? Kan det kanske ha något att göra med att myndigheterna ville att det skulle drivas på ett sådant sätt som ett rescue bör drivas, det vill säga med kastrering av samtliga hundar, och avlivning av sjuka hundar, något som Julie ställer sig helt emot? Jag är villig att dra den slutsatsen. Hur myndigheterna tillåter Julie Rescue att fortsätta, det kan jag bara inte förstå.

För övrigt så saknade jag även något i programmet om alla dessa valpar under 7 månaders ålder som skickas till Sverige med intyg om att de vistats i en isolerad miljö skyddade från andra hundar trots att de bevisligen levt i hägnet. Valpar under 7 månaders ålder ska hållas i en miljö skyddad från smittorisker, som andra hundar, för att få komma in i Sverige innan de fyllt 7 månader, och då även ha ett intyg som intygar detta. Julie Rescue har skickat ett flertal sådana valpar med intyg. Valpar som figurerar på bilder tagna på Julie Rescue, som definitivt inte är en skyddad miljö som Jordbruksverket skulle godkänna. Intygen är således falska.

Inget sas heller om adoptörerna som fått "fel" hundar. Jag tänker på adoptörerna som fått en hund beskriven för sig, sett den på bild, fått hem hunden som figurerat på bilderna, och insett att informationen de fått varit helt felaktig. Exempelvis de som bokat en tik men fått en hane, och vice verca. Eller de som bokat en "kastrerad hanhund som älskar människor och är glad i allt" och hunden vid ankomsten visar sig vara rädd för människor och dessutom okastrerad. Eller varför inte de tikar som kommit hit och varit dräktiga. Där kan man prata om att ge adoptören en chock. Det finns mängder av adoptörer med erfarenheter i stil med dessa. Det handlar inte bara om att Julie skickar sjuka hundar med falska papper, det går mycket djupare än så. Men eftersom Julie har för vana att hota folk som vågar yttra sig negativt om hennes verksamhet är det inte alla som vill gå ut offentligt med sina erfarenheter.

En intressant detalj är hur JRs representant i programmet utlovar förbättringar, när de så fint på sin hemsida i samband med sin granskning av Uppdrag granskning menar att det inte finns några brister. Vad är det då för förbättringar de ska göra? Den frågan är vi nog många som ställer oss.

Till att börja med måste jag säga att programmet tog upp mycket matnyttigt om Julie Rescue, men att jag saknade en hel del som aldrig togs upp. Dessutom fokuserade programmet mycket på sjukdomen Leichmania, som bara är en av många sjukdomar hundarna kan drabbas av. De andra sjukdomarna borde också ha nämnts, när man nu ändå valde att ta upp en.

Dessutom utelämnades vissa viktiga detaljer gällande Leichmania. Exempelvis att en smittad hund kan leva ett långt välmående liv bara den sätts på bromsmedicin. Självklart kommer den slutligen att bli sjuk, om den inte drabbas av vanliga ålderskrämpor eller andra för svenska hundar vanliga sjukdomar först. Men en vettig hundägare ser såklart till att hunden får somna in innan den börjar lida av sjukdomen. Jag har själv en hund med leichmania, som levt med sjukdomen i snart 6 år, och fortfarande är symptomfri. Han är idag 8,5 år, och jag tror ärligt talat att vad som tar honom ifrån mig kommer att vara vanliga ålderskrämpor. Jag menar inte att man därför ska skicka konstaterat smittade hundar till Sverige, verkligen inte. Men eftersom Leichmania kan ligga latent i flera år innan det bryter ut är ett negativt test aldrig någon garanti på att hunden aldrig kommer att utveckla leichmania. Jag rekommenderar alltid adoptörer av spanska hundar att testa om sin hund efter att den har varit i Sverige i ett år.

Angående hysterin som nu skapats kring Leichmania vill jag även påpeka följande. Precis som det informerades om i programmet behövs en mellanvärd för att smittan ska spridas. Det finns inga dokumenterade fall där Leichmania smittat på annat sätt. En smittad hund är därför ingen risk i Sverige idag, där ingen mellanvärd ännu finns. Däremot kommer klimatförändringarna innebära att sandflugan även kommer till oss. Detta innebär även att sjukdomen kommer till oss, oavsett om det finns smittade djur i landet eller ej. Vad som inte nämns överhuvudtaget är att svenskar som turistar i södra Europa även de kan bli bitna av sandmyggan, och därmed smittas och bli smittobärare. Framför allt barn och äldre ligger i riskzonen. Ska hundar sluta adopteras från medelhavet pga av Leichmania så bör även svenskar sluta turista i området, och turister som någon gång vistats där förbjudas inträde i Sverige. Dessutom bör importen av renrasiga hundar, katter et cetera för tillförsel av nytt blod i den svenska aveln stoppas. Ni förstår självklart att detta är en omöjlighet. De spanska gatuhundarna är endast en liten part av alla möjliga smittobärare.

Rävens dvärgbandmask togs upp i chatten efter programmet. Denna mask finns inte ens i Spanien. Däremot finns den i Danmark, dit många hundägare reser utan att avmaska sina hundar innan och efter hemresan. Dessa hundar innebär en stor risk för att vi slutligen får in masken i Sverige, om vi inte redan har den här. Lägg också till smuggelhundarna från Östeuropa. Men de spanska gatuhundarna är där ännu ingen risk.

Gällande övriga sjukdomar finns lättöverskådlig information här. Jag vill även påpeka att seriösa organisationer inte fuskar med papper som Julie Rescue gör, utan testar och vaccinerar sina hundar, på riktigt. Som jag nämnt tidigare ska man dock ha i åtanke att leichmania kan ligga latent.

Gällande de brister och frågor kring organisationen Julie Rescue som inte togs upp i programmet kommer ett inlägg senare idag. De är en del, och jag har lite annat att ta tag i först. Man skulle kunna ägna hela säsongen av Uppdrag Granskning åt detta, det är jag övertygad om. Men självklart förstår jag att det inte är möjligt, och att allt helt enkelt inte fick plats i programmet. Tyvärr tog leichmanian upp på tok för mycket tid som annars hade kunnat fokusera på felaktigheter och djurskyddsaspekter. Men det är ju endast min åsikt.

Slutligen vill jag säga att jag inte är för ett stopp av införsel av spanska gatuhundar. Däremot är jag för ett stopp av Julie Rescue, och för en granskning av samtliga organisationer. Det finns de som gör ett mycket bra jobb, och inte enbart fokuserar på att adoptera ut dessa hundar, utan även arbetar för en förändring på plats. Utan förändringar på plats försvinner aldrig problemet. Att skicka hit hundarna hjälper visserligen de specifika hundarna till ett bättre liv, men problemet på hemmaplan förblir detsamma. Därför arbetar en seriös organisation främst för förändringar på plats, men jag ser inget fel i att ge hundarna på de centren möjligheten till ett bra liv. Bland annat i Sverige.

Med anledning av Uppdrag Gransknings program om Julie Rescue har forumet Tassar till Sverige öppnat ett publikt forum där man utan att vara medlem kan diskutera Julie Rescue. Välkomna!
Tassar till Sverige

Julie Rescue fyller ständigt på sin hemsida i ren panik inför onsdagens program. Det är som en följetong av skitsnack som får en att skratta. Hur dumma tror de att folk är egentligen? Julie Rescue gräver sin egen grav genom att på sin hemsida försöka försvara sig med skrattretande löst babbel och lögner, som bara drar åt snaran ännu mer.

 

Angående valpen Nala som dog av en inälvsmask försvarar sig Julie Rescue med att valpen måste varit smittad redan vid födseln. På sin hemsida berättar de också att ”Valpen Nala kom från JulieRescue med ett intyg att den levt skyddad från andra hundar”. Vad gör då valpen Nala på detta foto, där hon vistas i hundhägnet och det mycket tydligt sitter andra hundar under bordet?

Inte är hon då skyddad från andra hundar i alla fall, vilket krävs att valpar ska vara för att få föras in i Sverige innan 7 månaders ålder. Det spelar ingen roll var och när Nala fick sin mask, Julie Rescue har nu bevisat att de förfalskar intyg.

 

Adoptera gärna hundar, men gör det från en seriös organisation. Det vill säga: inte Julie Rescue.

Inför Uppdrag gransknings program som ska granska organisationen Julie Rescue har organisationen själva valt att granska Uppdrag granskning -innan programmet ens har sänts. Där försvarar de sig själva på ett skrattretande sätt, och bevisar bara ytterligare att det kryllar av brister i hägnet och deras sätt att arbeta. Att de efter programmet väl har sänts skulle dementera vissa uppgifter vore väl inget konstigt i sig, men att innan någon ens har sett programmet och vet vad det ska handla om försvarar sitt eget handhavande och agerande som de tror kommer tas upp i programmet blir bara löjligt. Härmed erkänner de ju också att de är medvetna om dessa brister, som de så hårt försöker försvara. Julie Rescue handlar inte om djurskydd, det handlar om att utnyttja folks blödiga hjärtan, naivitet, och i många fall om djurplågeri.

Se nya klipp från hägnet på http://svt.se/granskning , och läs organisationens mycket roande granskning av programmet på http://www.julierescue.com/granskning.htm . Glöm inte att se programmet 14 januari, klockan 20.00 i svt1.

Idag när jag satt och bläddrade i Expressens fredagsbilaga satte jag kaffet i halsen och började asgarva. Man behöver tydligen inte vara särskilt kompetent för att vara redaktör nuförtiden. I en artikel där 5 brudar diskuterar vad de irriterar sig på tar redaktören Annika Leone upp veganer som ett av sina irritationobjekt med förklaringen att "Jag menar lim, smink, skorna de har på sig, allt runtomkring kommer ju från djur. De kan inte riktigt leva som de lär. Det blir ibland bara töntigt."  Så fel det bara kan bli lilla du. Hade du haft någon som helst koll så hade du vetat att alla skor faktiskt inte tillverkas av läder, allt smink inte testas på djur, alla produkter runtomkring oss inte innehåller animalier. Men så behöver man ju tydligen inte kunna något om skor, smink eller andra produkter whatsoever för att vara en typiskt inkompetent modebrud. Jag däremot vet. Jag råkar vara vegan och leva som jag lär. Jag har både högklackade vanliga skor, högklackade stövlar, kängor, och vanliga skor som alla ser ut att vara i läder, men inte är det. Jag sminkar mig ibland, med smink som inte innehåller animalier eller har testats på djur. Jag köper animaliefria produkter, som inte testats på djur. Hoppsan Annika. Dags att sätta sig i skolbänken igen, eller kanske börja använda den där köttklumpen innanför pannbenet till att faktiskt lära sig annat än att använda VISA-kortet i klädaffärer?

Nu framgår det också vad jag irriterar mig på. Det vill säga osmarta människor. Speciellt de som uttalar sig om saker de uppenbarligen inte har någon aning om. Det blir ibland bara töntigt.

14 Januari klockan 20.00 är det säsongsstart för Uppdrag granskning, och programmet handlar om Julie Rescue, ett spanskt rescuecenter för gatuhundar, som placerar spanska gatuhundar bland annat i Sverige. Denna förening har i allt för många år dragit annan adoptionsverksamhet i smutsen genom att fuska med papper och tester, skicka sjuka och dräktiga hundar till adoptörer, och kvinnan som driver centret är emot kastrering och sterilisering av hundar trots att det är ett ytterst viktigt steg i bekämpningen av problemen. Medlemmar i föreningen som försökt arbeta för förbättringar har fått sparken. Föreningen arbetar efter no kill-principen, vilket innebär att sjuka hundar som borde avlivats för länge sedan fortsätter lida.

Några bilder från Julie Rescue:
Den ultimata valpningsplatsen?:


Sjuk tik som borde fått somna in för länge sedan:



Redan nu kan ni se klipp från programmet på http://svt.se/granskning

Missa inte detta. Ha dock i åtanke att alla föreningar inte arbetar på detta sätt. Just denna förening borde ha fått stänga igen för länge sedan dock.

"Den 42-åring som sargade ponnyn Silver till döds dömdes under måndagen för grov skadegörelse och djurplågeri till sex månaders fängelse."
http://www.dt.se/brottsplats/article384475.ece

Nu väntar jag bara på att jordbruksministern ska hålla sitt löfte om en skärpning av djurskyddslagen. Som lagstiftningen ser ut idag är tidelag fullt lagligt så länge det inte går att bevisa att djuret lidit, vilket är ytterst svårt om inte djuret tillfogats rejäla skador, som ponnyn Silver.

Jag lider med Silver och hennes familj. Och med alla andra djur som utsätts för sexuella övergrepp.

Idag fick jag nys om en relativt nybildad förening som jag tycker är värd att tipsa om.
Det är en förening som arbetar för att förbättra djurens situation i Rumänien, där djurskydd är nästintill obefintligt. Till skillnad från de flesta andra föreningar som arbetar med utländska djur så fokuserar dock denna förening på att hjälpa djur på plats och försöka arbeta för en förändring i landet, istället för att lägga största engagemanget på att hitta adoptivhem till hemlösa djur.

Absolut inget ont om att adoptera hemlösa djur, jag har själv 4 spanska gatuhundar och en svensk hittekatt. Men det löser ju faktiskt inte problemet på plats, utan ger enbart de specifika djur som får ett nytt hem hjälp. Vilket verkligen är behjärtansvärt i sig, men så länge inte den största kraften läggs på synen och handhavandet med djur i hemlandet så minskar aldrig problematiken kring det obefintliga djurskyddet och alla djur som far illa, och ständigt blir fler.

Nyfikna? Läs mer här: http://www.happytails.se/happytails.html

Jag hoppas verkligen att de lyckas med sin vision.

Tittar man lite på TV så får man snabbt lära sig att hundar är dominanta varelser som strävar efter att ta över hus och hem. Det är bäst ni passar er noga. Vilken dag som helst så stjäl din hund dina bilnycklar och kör ett race på stan.

Sanningen är att hundar lär sig lönsamma beteenden, vilket kan vara allt från att den får en godis om den sitter ned när du säger ”sitt”, till att den får ligga kvar i sin bekväma ställning på din huvudkudde om den morrar åt dig. Det sistnämnda beteendet har inget att göra med att hunden konspirerar mot dig för att ta över ditt hem och sätta sina regler, det är bara något du lärt den.

Hundar går inte in för att jävlas och testa dina gränser. Alla beteenden har en orsak, och inte förrän du hittar orsaken till ett beteende kan du arbeta med beteendet. Att släcka ett oönskat beteende med skrämseltaktiker, såsom dominansutövning, föder bara nya problembeteenden, då du inte gått till grunden med varför hunden agerar som den gör. Dessutom får du en kuvad hund som i allt mindre utsträckning försöker tala om för dig att något är fel.

Som hundägare är du alltid hundens föredöme, som lär den hur olika situationer ska hanteras. Men vad lär du hunden när du brukar våld i tron att du utövar dominans? Våld föder våld, en hård hand ger vassa tänder, och en otrygg hund som vet att bestraffningen alltid är nära. Innan du ens har lärt hunden vad som är rätt, kan du under inga omständigheter tala om för den vad som är fel. Såvida den inte fått lära sig vilket beteende som önskas spelar det ingen roll hur mycket du bestraffar den för att den gör fel –för den vet inte vad du egentligen vill att den ska göra.

Jag hade gärna fortsatt och skrivit en hel bok istället för detta relativt korta inlägg, men eftersom Boro precis kom och gav mig mina strumpor kan jag inte det. Det betyder att det är dags att gå ut, och ranglåg som jag är måste jag självklart lyda min überdominanta terrier.