Veganslyna

Det märks att det är lördag och vår. Plötsligt är helghundarna ute. På vardagar och vinter möter man sällan hundar i skogen, och de man väl möter känner man igen, men på helgerna kryllar det av dem. Såvida det är fint väder. Då plockar nämligen folket fram hundstackarna ur garderoben och tar ut dem på promenad. Stingsliga och yra av glädje och energi far hundarna runt som gummibollar i kopplen och skäller på allt som rör sig.

Det är en vanlig vuxen (läs tråkig) lördag. Jag sitter hemma och orkar inte umgås, funderar på att dammsuga, och lagar middag till mig själv eftersom Maja jobbar. Hittills har jag rört ihop en kikärts-äppel-sallad med mangovinegrette, och lagt klyftpotatis och tofu i marinad. Snart ska jag orka ta tag i att göra klart middagen, innan jag blir yr av hunger. Jag glömde äta frukost som vanligt nämligen. Lunch blev det ingen eftersom jag somnade efter hundarnas andra långpromenad. Stor förlust av vuxenpoäng där.

Jag hade tänkt skriva ett långt gnälligt inlägg idag när jag kom hem från psykologen, men jag ångrade mig och sov en stund istället. Jag försöker se positivt på att hon lät mig gå hem till mina hundar istället för att läggas in på slutna vården som hon egentligen ville. Det påstås att jag är en fara för mig själv. Well, jag är ute på jävligt djupt vatten, men det har jag väl varit i många år, och jag håller huvudet ovanför ytan än. Så länge jag har hundarna att bry mig om och sköta kan jag andas och simma vidare. Det är iallafall vad jag inbillat mig hittills. Hon verkade dock inte riktigt tro på mig. Det är ju kärleken till hundarna som får mig att gå upp på morgonen och göra deras dag till en bra dag, no matter what. Det kanske inte går att förstå om man inte har hund själv?

Det är förvånansvärt hur människor konsumerar odlad lax i tron att den skulle vara bättre än vildfångad fisk, med tanke på våra utfiskade hav. Laxar är rovdjur, och en odlad lax matas med fiskmjöl och fiskolja från viltfångad fisk. För att tillverka ett kilo lax går det åt 2,5 kilo viltfångad fisk. Odlade laxar är således ett större hot mot våra utfiskade hav än vad den viltfångade fisken är.

Uppdrag granskning tog upp detta ikväll, och jag hoppas att det får folk att öppna ögonen, och välja andra maträtter, maträtter som inte går tvärtemot hållbar utveckling. Jag hoppas även att matbutikerna tar sitt ansvar i frågan. Många matbutiker har slutat sälja rödlistad fisk, men säljer istället stora mängder lax, vilket går helt emot deras så kallade policy.

Jag trodde att dagen var räddad när jag drog mig till minnes att jag faktiskt hade ett par gamla snowjoggings undangömda någonstans. Glad i hågen letade jag rätt på dem och såg fram emot att blända hela Biskopsgården med mina chockrosa antika skor.


Efter 5 minuter i skogen blev jag dock påmind om varför de hamnat längst in i garderoben. Det var nämligen som att gå i ett vandrande fotbad. Vad fan är det för snowjoggings som inte tål lite snö?

En sak jag lärt mig i helgen är iallafall att hur sugen man än är på läsk så ska man inte svepa halvfulla burkar som någon gäst lämnat på diskbänken. Det var supergott i en halv sekund, innan jag blev varse om den starka bismaken av en gammal snusprilla...

Jag måste iallafall presentera vår blivande fraggel som flyttar in här i slutet av april. Skåda Rutis. Och en full Tessie såklart:

Jag har inga skor. Eller, jag har inga vinterskor. Min kleptomansyster har nämligen varit på besök. När hon skulle packa bilen imorse lånade hon mina snowjoggings, sedan fick hon tydligen så bråttom att hon glömde byta skor när de skulle bege sig till Scandinavium. Så nu springer min syrra runt i snygga kläder, välsminkad och tillfixad som alltid, med snowjoggings på fötterna i Scandinavium. Kvar i skohyllan står hennes moderiktiga skor som jag förbjudits att ha på mig ute i skogen. Så jag får gå runt i joggingskor i snöslasket från och med nu. Blött. Det är iallafall en liten tröst att föreställa sig syrran i sin finfina outfit med mina skogsdojjor på fötterna. Jag fnissar såfort jag tänker på det.

Jag kan inte sova.
Jag är ett monster.
Jag har skurit ner på ciggen från 15-20 om dagen till 8.
Jag skakar, morrar, muttrar, hatar, irriteras, retas, är livsfarlig.
Män som gnäller över pms-kärringar har aldrig träffat en nikotinabstinent Tessie.
Lås in mig och kasta bort nyckeln innan jag dödar någon.

Jag har tänkt "jag borde verkligen blogga" rätt många gånger senaste tiden. Men det händer liksom inget i mitt liv. Jag dricker kaffe, promenerar och aktiverar hundar, dricker mer kaffe, och sitter vid datorn. Fast en dag fick jag en stalker i skogen som följde med mig i över en timme och bara babblade en massa. Han följde med mig trots att jag vek av från stigen och gick rakt in i skogen på de mest konstiga ställen. Jag vet inte riktigt vad han ville, mer än att prata om hippies och cykling. Men tillslut gav jag iallafall upp och gick hem. In fick han inte följa med.

Idag mötte jag en polisbil mitt ute i ingenstans i skogen också. De kom farandes i full fräs på skogsvägen. Sedan mötte jag dem igen när jag skulle ner på torget och köpa chips. Jag kände mig smått förföljd och kriminell.

Jag behöver verkligen ett jobb. Jag har för mycket fritid, och alldeles för lite pengar till chips. Och ingen snygg stalker.

Eftersom min mobil är lika korkad som den är rosa och vägrar anstränga sig och jobba med blåtanden så blev jag överlycklig när jag fick ett sms från Halebop om att jag skickar gratis mms idag. Jag såg min chans att spara alla bilder jag samlat på mig på mobilen under två år. Jag mmsade helt enkelt alla bilderna till Salli och tvingade henne att lägga över dem på datorn och skicka dem till mig. Det är tur att Salli är snäll, sjukskriven för supraspinatustendinit och helt enkelt behöver sysselsättas.

Nu sitter jag och gottar mig i gamla minnen.

Som tex när Chico solade i dyngskopan:


Eller när Ellie efter månader av rehab efter sin korsbandsoperation äntligen fick springa lös igen och roade sig med att bära hem en fotboll han hittade en halvtimmes promenad hemifrån:


Eller när jag och Linda väntade på våra falaflar och upptäckte en Hummer på parkeringen. Jag roade mig med att göra fula poser framför den, och irriterade mig på att två killar glodde konstigt på mig. När jag poserat klart gick de fram till Hummern, satte sig i den och åkte iväg. Ups..


Eller varför inte galenskapsfylla på West Coast Riot i somras?


Eller bara ren kärlek under en mysig tupplur:


Japp, jag är nostalgisk idag. Tack vare Salli. Ikväll kör vi en regelrätt msn-fest. Det är ju ändå lördag och alla fjärtars dag.

Idag var jag på arbetsförmedlingen. Jag börjar förstå varför den går under öknamnet arbetsförnedringen. Jag är nämligen anmäld till en kurs nu, en obligatorisk sådan. Jag ska få lära mig hur man hittar lediga jobb på platsbanken. Ja, lära mig att använda internet alltså. Hurra! Jag som alltid funderat över vad det där internet som alla snackar om är för något...

Ungefär så spännande är mitt liv just nu. Jag tjurar över saker som att en gurka kostar 30 spänn på Hemköp (japp jag var nästan i chocktillstånd när jag upptäckte vad jag betalat), och att mitt nya beroende stegräknaren bara räknar mina steg om jag går ordentligt. Jag kan alltså inte gå som jag alltid gjort längre, dvs släpa fötterna i backen. Plötsligt blev hundarnas långpromenader ungefär dubbelt så jobbiga, eftersom jag nu marscherar fram likt värsta militären.

Jag läste en bra insändare idag gällande bland annat leishmania och hysterin som skapats i Sverige nu helt i onödan. Jag tar mig friheten att citera den, då jag tycker att alla borde läsa den, speciellt de som nu sitter och är rädda för våra spanska gatuhundar:

"I Uppdrag granskning den 14/1 och 28/1 fick vi veta att en dam här i Spanien försörjer sig på att vanvårda hundar som hon sedan säljer till bland annat Sverige. Här är jag helt enig med Uppdrag granskning. Det rör sig om ett vidrigt djurplågeri och kärringen måste stoppas.

Sedan fick vi veta att några av dessa hundar bär på den dödliga sjukdomen Leishmania vilket säkert är sant. Men när man sedan, i äktsvensk anda, reser farhågor att denna sjukdom kan komma att drabba människor i Sverige är jag däremot mycket skeptisk.

Jag och min fru har talat med två veterinärer och anlitat en kvinna som arbetat som tolk på den stora vårdcentralen i Fuengirola. Tolken har sedan talat med ett par erfarna läkare som i likhet med henne själv aldrig mött en mänsklig Leishmaniapatient.

För tre år sedan dog en av våra S:t Bernhardshundar i just Leishmania. Sedan veterinär ställt diagnosen tog vi hem den. Vi låg på golvet och kelade med vår 90-kiloshund i fyra månader innan vi lät avliva honom.

Leishmania i olika former orsakar globalt 55.000 dödsfall årligen bland människor i 88 länder. Värst drabbat är Indien, Bangladesh, Brasilien, Nepal och Sudan. Smittämnet består av encelliga urdjur, protozoer som sprids via värddjur till människor och hundar. Detta värddjur är en 2-3 millimeter stor sandmygga av släktet Phlebotomus. Protozoerna utvecklas i myggans tarm och överförs vid stick. Smittämnet kan inte överföras från hund till hund eller från hund till människa utan sandmyggan som mellanvärd. När det gäller människan så fordras det att hon är undernärd med mycket dåligt immunförsvar för att hon skall insjukna. Bland Spaniens drygt 40 miljoner människor smittas tre till fyra personer om året sedan de stungits av myggan. Det rör sig om individer med en viss hudsjukdom och vars immunförsvar brutits ner av undernäring.

Vår veterinär berättade för oss om en undersökning som man genomförde på en hel by i närheten av Granada. Man tog blodprov på drygt 300 personer. 13 av dem bar på antikroppar mot Leishmania vilket innebär att de varit smittade men att deras immunförsvar klarat av det hela utan att de själva ens märkt någonting.

I Uppdrag granskning utfrågades två svenska medborgare som båda drabbats av sjukdomen och jag tvivlar inte det minsta på deras uppgifter. I det ena fallet rörde det sig om en dam i 30-årsåldern som smittades som spädbarn här i Andalusien, i det andra fallet om en man som insjuknade som soldat i Afganistan. Jag vet bara att det är två mycket sällsynta fall..

Att sjukdomen skulle drabba någon i Sverige är uteslutet. För femton år sedan läste jag att Sandmyggan, som krävs som mellanvärd, inte finns norr om staden Lyon. Sedan dess har den spridit lite österut då man nu funnit enstaka exemplar i södra Tyskland. Om klimatet förändras så att sandmyggan invandrar till Sverige så krävs det också att svenska medborgares immunförsvar försämras katastrofalt. Det är då större risk att drabbas av Malaria för det värddjuret, Anofelesmyggan, finns åtminstone i Sverige.

Om man nu, i trygghetsnarkomanernas land, skall varna för att sjukdomen Leishmania skall drabba svenska medborgare så finns det mycket större anledning att avråda svenskar från att någonsin resa till södra Tyskland eller längre söderut. Jag beundrar den modiga och dödsföraktande reporter som vid två tillfällen vågat besöka hundgården där reportaget gjordes ty där finns såväl sjuka hundar som sandmyggor och smittämne.

Bengt Sändh
Campo Mijas
Spanien".

Travtränarna på Mantorp vill få banveterinären att avgå, eftersom han "fokuserar på fel saker". Detta efter att veterinären framträdit i bland annat Kalla Fakta och berättat om djurplågeriet på travbanan. Men det kanske är dags för travtränarna att avgå istället? Folk som anser att hästar som tex blöder i munnen efter ett travlopp mår bra borde inte få komma i närheten av djur över huvudtaget.

Jag tänkte vara lite girlie idag och ta hand om mig själv. Så jag plockade fram den där ansiktsmasken jag köpte för drygt 3 år sen. Fråga mig inte vad jag tänkte när jag köpte den, för jag är inte en sådan tjej som använder ansiktsmasker. Jag känner mig duktig om jag ens tvättar ansiktet en gång om dagen. I vilket fall som helst duschade jag bort all influensalukt, och följde instruktionerna på påsen. Dvs jag la masken i hett vatten i två minuter. Sedan gick jag glad i hågen in i badrummet för att kleta in fejjan i denna underbara avokadomask som minsann skulle göra mig snyggast i stan. Öppnade påsen, hällde ut masken, och skållade mig själv. Hurra!

Jag skiter i det här med att bli snyggast i stan nu. Ansiktsmasker borde banne mig förses med varningstext.

Det finns många olika sätt att spendera en lördagkväll på. Själv valde jag att dammsuga, eftersom hundarna har skapat något värt att döpa till Biskopsgårdens grustag här de senaste dagarna. För att sätta lite guldkant på tillvaron roade jag mig med att skrämma skiten ur några barn också. De stod nämligen och smällde smällare precis utanför huset, och Boro är livrädd för smällare, varav min toleransnivå mot sådant är obefintlig. Jag hann knappt gå ut och öppna käften ivrigt gormandes och fäktandes med armarna med nyckelkedjan i ena näven, så flydde barnen som rena rama VM-sprinters. Nu var de kanske inte riktigt barn, utan snarare ungdomar i 16-17årsåldern, men ändå. Det värmde i mitt gamla punkarhjärta att jag fortfarande kan ge ett skräckinjagande intryck.

Nu ska jag vara vansinnigt punkig och dricka Macchiato medan jag lyssnar på Shakira och vickar lite på höfterna i min ensamhet. Jag måste ju faktiskt fira att jag äntligen fått min remiss och ska plocka sönder hjärnan i molekyler för att sedan pussla ihop den så att allt blir rätt igen.

På begäran från min gumgubbe kommer nu en uppföljare till föregående alkohol-inlägg som tipsar om öl.

Öl bryggda enligt svensk, tysk och tjeckisk tradition är normalt veganska. Öl från tex Carlsberg, Pripps, Falcon, Åbro, Spendrups, Jämtlands bryggeri och Ystad bryggeri är veganska. Bryggerier som brygger enligt den anglosaxiska traditionen använder husbloss alternativt vanligt gelatin, och gör alltså inte vegansk öl. Det finns svenska bryggerier som brygger enligt den traditionen, exempelvis Dugges bryggeri.
En lång lista på veganska ölsorter finns här.

Vad många inte tänker på är att alkohol inte alltid är vegansk. Nu tänker jag inte på uppenbara saker som mjölkdrinkar eller sådant som Baileys, utan på tex öl och vin. Speciellt mörk öl är sällan vegansk. Mycket öl har laktos i sig (speciellt mörk), och många bryggerier klarar ölen med gelatin. Ale och stout klaras oftast med husbloss (gelatin av fisk). Guinness tex har ingen veganöl. De flesta svenska ljusa öler är dock veganska. Portvin är oftast klarade med gelatin och/eller äggvita.

Enligt Systembolaget är följande viner veganska:

Vita
6231 Ecologica Santa Florentina Torrontés Chardonnay 57:-
6906 Carl Reh Organic Riesling 67:-
12502 Dolce Vita Soave Borgoletto 69:-
28006 Neethlingshof Sauvignon Blanc 84:-
5688 Jurassique Chardonnay 87:-
5588 Petit Chablis Domaine Sainte Claire 97:-

Bag-in-box
2320 Inycon Inzolia Viognier 184:-

Rött
32205 il Nostro Rosso del Salento 48:-
6512 Ecologica Shiraz 59:-
12507 Vila Santa 96:-
16381 Peter Lehmann The Barossa Shiraz 119:-
3745 Dolce Vita Monica 69:-
22350 Tommasi Amarone della Valpolicella Classico 242:-
22562 Seghesio Sonoma Zinfandel 159:-


Trevlig helg på er!

Nu är det många år sedan folk rasade mot Belgian Blue -"monsterrasen" med genetiska defekter som ger dubbelbindning av muskelvävnad. De inre organen är förminskade, bäckenet likaså, och korna kan inte kalva naturligt utan måste förlösas med kejsarsnitt. Rasen är djurskyddsenligt förkastlig.



Vad många inte vet är att Belgian Blue sedan 1997 finns i Sverige. ATL rapporterade redan 2006 att det fanns minst 50 Belgian Blue i Sverige, och att minst ett 70-tal gårdar korsbefruktade vanliga kor med Belgian Blue. De kalvarna räknas som blandraser, men ingen får veta mellan vilka raser. Köttet säljs i svenska butiker som vilket nötkött som helst. Minst 150 ton kött från Belgian Blue såldes i svenska köttdiskar under 2006. Frågan är hur mycket detta ökat de senaste 3 åren? Ingen verkar veta.

Konsumenterna har ingen möjlighet att välja bort köttet från Belgian Blue, eftersom köttet endast ursprungsmärks, det vill säga, de kan se att köttet kommer från Sverige, inget mer. 2006 nämnde jordbruksministern möjligheten att rasmärka kött, men inget har hänt och debatten har tystnat. Belgian Blue är här för att stanna.

I samma sekund som jag övervägde att trotsa influensan och dammsuga lite så fick hela byn strömavbrott. Inte för att jag tror på Gud eller så, men jag tar det ändå som ett tecken från ovan och slappar vidare istället.

Det går inte i många knop här idag. Jag har sett till att hundarna fått röra på sig, tvingat i mig själv lite mat, vattnat de stackars orkidéerna och godkänt att mitt examensarbete skickas iväg för tryckning. Annars ligger jag mest i soffan och tycker synd om mig själv på ett sjukt manligt sätt. Jag är ju faktiskt döende. Om ändå Jack Sparrow vore här och tyckte synd om mig, klappade mig på huvudet och gav mig te...istället är jag ensam hemma och tycker synd om Boro för att jag inte orkar kampa om hans mjukis-kanin, klappar på hundarna utan att få någon klapp själv (förutom när Boro är skojfrisk och bitchslappar mig i ansiktet), och gör mitt eget jävla te. Snart tar jag in på hotell och låtsas att roomservice-snubben är min mamma.

När jag gick igenom lördagens bilder hittade jag den här bilden på Salli:


Som ni ser så har hon ätit spenatpizza och hamstrat en stor bit mellan framtänderna. Grejen är att jag såg detta på en gång hon ätit, men varje gång jag diskret försökte påpeka detta för henne så avbröt antingen hon eller någon annan mig, det hände något spännande (typ mer öl), och så fortsatte kvällen. Eftersom jag var rätt berusad så glömde jag bort att påpeka spenatbiten såfort jag blev avbruten, och jag tänkte säkert på det ett tjugotal gånger, men lyckades aldrig säga det. Sista gången var i soffan när vi kom hem när Salli avbröt mig för att säga något viktigt om chips eller något. Så kom jag på det idag när jag tittade på bilderna, och NU har jag faktiskt talat om för Salli att hon eventuellt har spenat mellan tänderna fortfarande. Alltså är jag inte en jättehemskt kompis, bara lite?

Salli hälsar till snygga killen med mössa som hängde på Konsum i Tungelsta idag 20.50 att hon alltid är såhär snygg.

Efter att svenska folket blivit förskräckta över att merparten av allt dun kommer från levande fåglar insåg jag att jag antagligen sitter på kunskap om djurindustrin som för mig är självklar, men som långt i från alla andra känner till. Idén om att ta upp några för mig självklara faktum inom djurindustrin dök såklart upp ganska snabbt. Det är dock lite svårt att komma på vad som kanske inte alla känner till, då det för mig är lika självklart som att kaffe är svart och jorden är rund, men jag ska göra ett försök. Har någon tips om vad jag borde ta upp så är det självklart välkommet.

Det jag funderat på hittills är förekomsten av Belgian Blue i Sverige, fjäderfähållning som strider mot djurskyddslagen men ändå är tillåten, pälsfarmer, och hållande av draghundar i Sverige.

Jag ska dock börja med att försöka bemästra influensan. Mitt hundägar-samvete tvingade ut mig i skogen i drygt en timme så att hundarna iallafall skulle få röra sig lite. Under hela promenaden kände jag mig redo att lägga mig under en gran och ringa ambulanshelikopter. Men jag kom hem tillslut! Jag lever än, och tro mig, jag känner verkligen att jag lever.

Det var ju fint att jag fick vara halvfrisk över helgen iallafall. Den där Gud som inte finns tycker illa om mig. Som om det inte räckte med begravningen idag så ligger jag nu också och skakar av feber. Jag har långkallingar, mjukisbyxor, raggsockor, tofflor, dubbla tröjor och mössa. Och en filt. Det är 23 grader inne. Jag fryser så att jag hackar tänder. Det är mest synd om mig i hela världen just nu, bara så ni vet. Jag var ju nyss sjuk. Varför ska jag få influensa också? Jag skyller på min familj, det är de som smittat mig båda gångerna. Tack för det. Det blir inga julklappar i år inte!

När inte morfin-hostmedicin, ett halvt paket panodil, Chisan, kaffe, te och falafel i kombination hjälper, vad gör man då? Ringer slaktbilen?

Begravningen var iallafall väldigt fin. Jag hoppas att Johan nu fått den ro han aldrig hittade i livet. Om det bara fanns en andra sida att tro på...

Jag måste faktiskt säga att det är skönt att folk äntligen reagerar över dun-industrin. Vad som kom fram i kvällens program är visserligen inget nytt, utan har varit känt i över tio år. Dock har väl Kalla fakta större genomslagskraft än vad de som tidigare granskat industrin har -dvs diverse djurrättsorganisationer. Tyvärr. Folk borde ha lyssnat och reagerat tidigare.

Förhoppningsvis så kommer folk nu att handla mer medvetet, och jag hoppas att Åhlens tex håller sitt löfte om att avbryta samarbetet med alla leverantörer som inte kan garantera att dunen kommer från slaktade fåglar -dvs Åhlens kommer få lov att avsluta all försäljning av dun då detta inte går att garantera för fem öre som industrin ser ut idag. Tragiskt är dock att Jysk öppet ljuger i sitt uttalande (länk), då en av deras leverantörer i programmet erkände att deras dun bland annat kom från fåglar som plockats levande.

Missade du kalla fakta? Läs och se mer på deras hemsida. Nästa veckas program kommer också att handla om dun-industrin. Jag kommer att sitta bänkad då med.

Jag erkänner mig skyldig till att ha varit en dålig bloggare i helgen. Jag har som ni förstått haft besök, och all energi har lagts på att vara en hundmatte, duglig värdinna, samt bakfull alternativt full. Imorgon ska jag begrava en vän, sedan planerar jag att vara helt förstörd resten av dagen, för att sedan återuppstå på tisdag eller så. Vi ses då. Eller kanske imorgon ifall tårarna tar slut tidigare än tisdag. Yey, jag skrev precis årets emo-inlägg. Så, nu har vi avklarat det.